När man bevittnat tre fotograferingar

Paris är kärlekens stad. När jag vandrade gata upp och gata ner den där lördagen såg jag tre-fyra bröllopsfotograferingar. Den första ägde rum några meter ifrån mig. Det var omöjligt att inte ta några bilder på det lyckliga paret. Bilderna är tagna med ett 200- eller 300-mm tamronobjektiv som jag hade till min Nikon d5100. Så jag stod inte och störde dem, precis.
 
Jag började fundera. Jag skulle ha fotat ett bröllop i somras, men det blev inställt. Så jag började läsa på mer och mer ändå om vad det skulle innebära. Och jag får erkänna att jag längtar efter att få försöka, någon dag. Jag är rätt så säker på att det någon gång kommer att hända. Och den dagen ska jag vara beredd. Det finns inget vackrare än två människor som vill visa hela världen sin kärlek. Och att få hjälpa dem att göra allting oförglömligt är så himla fint. Att jobba som det? Nej, då kanske magin skulle försvinna. Men att då och då göra det... absolut.
 
Kunde inte låta bli att tänka hur jag skulle gjort om jag varit fotografen för det här paret... och jag skulle haft blixt för att lätta upp skuggorna under ögonen. Och jag skulle inte placerat dem vid det där stängslet. Hellre lagt ett lakan eller något över det så att det inte syntes...
 
Detta par hade valt att ta bilderna framför Eiffeltornet.
Jag hoppas det blev bra bilder och att de lever lyckliga i alla sina dagar!