När solen går ner
Vilken fantastisk dag det var igår! Soligt och ljuvligt, vårkänslor i luften och fem grader varmt. Jag fångade dagen och flydde tillbaka till Nääs och svanarna. På hemvägen stannade jag i Gråbo och bara... andades. Fanns. Stod stilla och njöt av hur solen sakta försvann, dränkte det vackra landkspet i ett rosalila skimmer som blev allt djupare och djupare innan det mörknade till blått och sammetssvart.
Det finns inget vackrare än när solen vaknar och somnar. Lugnet, fridfullheten, skönheten. I det perfekta livet skulle jag sitta på olika vackra platser vid varje soluppgång och solnedgång. I verkliga livet är det inte så lätt, men jag stannar i varje fall. Tittar ut, går ut om jag kan. Livet är till för att njutas av.
Den nedersta bilden var väldigt vacker. Den övre var fin också men den nedre tilltalar mig lite extra :)