När Annie besteg Eiffeltornet
Inget besök i Paris vore fulländat om man inte ger sig upp i det där tornet som alla känner till. Det där konstverket som byggdes inför en utställning men som fick stå kvar och blivit en symbol för Frankrike och för Paris. Så första kvällen såg jag solen sjunka från denna mäktiga, märkliga byggnad utan annat syfte än att just vara stor, häftig och annorlunda, ett konstverk som är lika vackert att se på som det är att uppleva.
Jag gick upp för alla trappsteg
Såg marken försvinna långt där nedanför
Mötte solen och fick njuta av dess sista strålar
Som förgyllde Paris på ettt sätt mycket vackrare än bladguld
Och jag fick blicka ut över en världsstad
Den kanske mest romantiska stad av dem alla
Och där mötte jag människor som fick mig att somna med ett leende på läpparna
Och jag skaffade mig minnen som fortfarande får mina läppar att le även när jag är vaken
Sakta men säkert vandrade solen bort och lämnade mig kvar i ett rosa skimmer
Och jag njöt av att se staden tändas under mig
Innan jag återvände till jorden och såg Eiffeltornet försvinna i horisonten igen.
Det måste ha varit jobbigt att gå alla trappsteg. Hur lång tid tog det?