När man är spindeln och flugan i livets nät

Det är inte långt kvar. En vecka! Det är så nära. Obevekligt nära. Och jag längtar. Så hett. Efter att åka... efter att studera... efter människan som väntar på andra sidan havet... men också efter att komma hem igen. Påbörja mitt "nya liv" här hemma. Med all den kunskap och erfarenhet jag hoppas kunna vinna medan jag befinner mig i USA.
Jag har lärt mig så mycket, vuxit så mycket - och jag har inte ens åkt än! All kärlek jag får nu, så många kramar och så många vackra ord, det har varit en fantastisk erfarenhet. Att förstå att man faktiskt betyder någonting för många...! Jag hoppas bara att alla förstår hur mycket dem betyder för mig.
Livet känns som ett nät just nu. Jag hålls fast, jag spinner nya, flätar dem vackert i nya mänster. Livet består av trådar. Vänskap, kärlek, familj. Gyllene trådar...
 
Är jag spindeln eller flugan?