När man förälskat sig i kameror

Jag vet inte riktigt hur jag hamnade här. Men det blir nog så, om man följer sitt hjärta. Man hamnar där man vill vara bland människor man vill vara med. Fler och fler av mina vänner är kamera- eller fotointresserade. Är det jag som smittar, eller söker jag mig till "rätt" grupper numera...? Det är nog en fråga om både och.
 
Jag har två kameror. En Sony A99 och en Miranda dx-3. Mina bästa vänner har en eller två var. Min bästa väns sambo räknade sina efter att jag tjatat lite. "Alla som fungerar eller alla kameror...?" frågade han. "Alla!" nickade jag. Vi fick det till sju stycken.
 
Till alla ni som undrar vart livet kommer att ta er, kan jag avslöja det med den vishet som kommer av erfarenhet. Livet tar er längs den väg ni vandrar. Dörrar öppnar dörrar och även om man inte vill det, vandrar man hela tiden vidare. Det behöver inte ens vara medvetna val. I mitt fall råkade jag bara snubbla in i kameravärlden. Och nu är den en så naturlig del av min värld att jag helt enkelt inte skulle klara av att leva utan den. Om man tycker tillräckligt mycket om någonting, och ägnar tillräckligt mycket av sin tid åt det... då hamnar man där, förr eller senare.
 
Idag... idag blir det fotofika!
 
Kameror <3
 
#1 - - Hanna:

kameror <33

#2 - - EMMAWHO:

Så fint! Skulle känna mig trasig utan min kamera, haha. Fotografi är verkligen fantastiskt!

Svar: I agree! :-)
Annie Brickman