När allt har sina för- och nackdelar
Livet i Kalifornien är u-n-d-e-r-b-a-r-t. Innan jag kom hit fick jag så mycket kommentarer om att jag skulle hit. Och det har verkligen sina fördelar. Jag tycker att alla skulle prova på att bo utomlands någon gång i livet: det vidgar ens vyer och förtär det där trångsynta i människor. Att förstå andra är grunden till att kunna förstå sig själv.
+ Vädret. Solsken i stort sett året runt, varje dag. jag hade tre regndagar på tre månader när jag kom hit. Och efter den torraste vintern på länge, är torkan sm råder här värre än någonsin.
+ Människorna & Kulturen. Här pratar man med varandra, ven om man aldrig förr träffats. Här säger man hej och ler mot varandra på gatan. Här frågar kassörskan dig hur du mår och du svarar.
+ Skolan. Ja jisses, Santa Barbara City College har de mest fantastiska lärarna du kan tänka dig, grymt duktiga och pedagogiska. Du sätter själv ihop ditt schema och din utbildning, så ingen som tar examen har tagit helt igenom samma kurser. Personlig utbildning på alla plan!
+ Platsen. Blommorna, bergen, det turkosa havet där det bor valar och delfiner. Det kan inte bli vackrare än så... eller jo, man kan hyra bil och åka till Grand Canyon, Big Sur, Yosemite eller San Fransico.
+ Inredning & Stil. Här finns former och färger som sverige inte vågar prova. Jag älskar att bara gå i affärerna och titta och drömma. Om man vann pengar skulle jag köpa inredningen här och frakta hem!! Så mycket fantasifullare och färggladare än hemma.
+ Synen på djur. Jag har sett fem-sex veterinärkliniker i bara Santa Barbara. Här får hundar gå lösa på stranden, så länge du har uppsyn på dem. Synen på djur är mer avslappnad här och varje dag ser man en hund med huvudet ut genom bilrutan med tungan hängande och ögonen njutningsfullt halvstängda.
Men det har också nackdelar. och det är det inte många som tänker på.
- Ensamheten. Vännerna här flyttar hem när som helst: Santa Barbara är en plats man studerar på men inte en plats många slår sig ner på. Och vill man ringa hem måste man planera, för det är ju nio timmars tidsskillnad.
- Ensamheten. Vännerna här flyttar hem när som helst: Santa Barbara är en plats man studerar på men inte en plats många slår sig ner på. Och vill man ringa hem måste man planera, för det är ju nio timmars tidsskillnad.
- Stressen. Du befinner dig i paradiset och har ständigt dåligt samvete över att du inte utnyttjar det mer, det är sommarvärme och solsken men du hinner nästan aldrig bada eller sola. Det dåliga samvetet blir kroniskt.
- Ekonomin. Du lever på lånade pengar och hyran är extrem i Santa Barbara. Min hyra för min del (en fjärdedel av en lägenhet) är 650 dollar. Tillsammans betalar vi över 20 000 svenska kronor i månaden för lägenheten vi har. Är inte det sjukt?!
- Boendet & Bohaget. Det är meningslöst att investera i fin inredning, eftersom du ändå bara stannar en kort period. Så det är inte kul att lägga pengar på någonting. Samtidigt spenderar (i alla fall jag, som har två distanskurser) man mycket tid hemma, och vill ha det fint, bekvämt och praktiskt omkring sig för att få ro att sitta ner. Jag saknar att ha ett hem. Jag längtar så att det gör ont efter en liten stuga på Gotland där man kan plantera saker permanent och måla väggarna i vilken färg man vill. Ännu värre; fotoutrustningen är billigare här, men vad kan man köpa som är värt pengarna om man nu inte kan få med sig det hem efteråt, och måste sälja vidare det för förlust...?
- Maten. Amerikanerna har inte riktigt förstått det där med husmanskost, allt är fejkat eller supersött. Vi lagar eget och köper ekologoiskt. Och det är helt klart värt den extra mödan!
- Kaffet. Förtjänar en egen punkt, för det är uruselt. Mina föräldrar och vänner är snälla och skickar kaffe till mig eller har tagit med sig hit vid besök. Nu är mitt kaffe slut men som tur var hade IKEA lite (5 dollar för 1oz så det är inte direkt billigt). För kaffet här... det är så illa att vasken inte ens vill smaka.
Jaså, kaffet är slut? Gevalia mellanrost var det va? :)