När man gjort hemläxan på stranden
Det här måste väl vara mångas dröm? Att tillbringa eftermiddagen på en nära på öde strand, när det är 25-30 grader ute, bland palmer och klippor, och påstå att man gör det för att man "måste" för sitt skolarbete? Nåväl, jag klagar inte. Vattnet var riktigt behagligt. I handen ser ni Miranda, min analoga kompis som jag kommer att bli riktigt tight med den här terminen. Jag tar nämnligen en klass som heter Creative Applications.
Låt mig ta det från början. Vi ska "go crazy" med analogt fotografi - eller digitalt, bara vi gör det på ett annorlunda sätt. Så jag tog Miranda och Sony-A och hoppade in i bilen och drog norr ut, mot ostörda stränder. Där var mitt enda mål; ta slut på en hel rulle film.
Och det gjorde jag på stranden. Jag letade efter udda eller roliga motiv. Abstrakta motiv. Kontraster. Och så hade jag ju Sony-A med mig, mest för att dokumentera det hela för er skull och för att man aldrig vet vad som dyker upp när man minst anar det.
Den här platsen ligger norr om Goleta, utanför Santa Barbara, och det är en av mina favoritplatser. Det är sällan mycket folk här och jag har gjort skolarbeten här förut. Min klass, Creative Applications, går ut på att göra foton till 3d objekt; framkalla på olika sätt med olika material, olika kemikalier. Skapa konst och ha kul och spränga gränser. Behöver jag säga att det är den roligaste klass jag hittills tagit? Så idag var jag ute för att samla material att printa.
(Och för att njuta av vädret, det tyckte jag att jag förtjänade efter den kallaste sommaren på många år hemme i Sverige, full med skador och elände, haha! Skolarbetet kan ha varit en ursäkt för att hänga på stranden en stund)
Är det inte häftigt hur samma sak förändras i olika ljus? Färg, form, känsla. Allt beror på vilket ljus det är, och vartifrån ljuset kommer. Sanden kan vara gul, den kan vara brun, den kan vara mörkgrå, den kan vara vitbeige. Det beror på vilken vinkel man står i, i förhållande till solen, och om man är i skuggan eller i solljuset, vilken tid det är och om den är torr, halvtorr eller blöt.
Samma sak med vattnet. Vinkel, tid, djup; vattnet ser helt annorlunda ut på bild. Ett ögonblick senare är bilden helt annorlunda och jag älskar att stirra på dessa förändringar och försöka fånga nya ögonblick: eller fånga samma ögonblick jag just såg och som jag tyckte verkade så vackert och vill ha på bild.
Tusen nyanser av blått och lila och lycka.
Och jag kände bara det där rena ruset av lycka över att vara tillbaka här. Och jag svor för mig själv att den här gången, den här terminen, får jag inte ta mig vatten över huvudet så att jag inte hinner njuta av den här magiska platsen som är så full av vackra detaljer att det fullkomligt tar andan ur mig att titta på den.
härligt :D