När man firat Amerikansk julafton
Morgonen den 25:e december var det ju amerikansk julafton, och jag och sambon packade in oss i bilen och åkte en timma bort, till de finaste vänenrna man kan tänka sig - vår amerikanska familj. Dem bor i Lompoc, som ligger lite norrut. Så det var en skön trip! Vi kom fram perfekt i tid.
Kaffet var nytt, barnen nyvakna och ivriga och deras föräldrar och mormor hade fått sovmorgon. Dessutom hade tomten kommit under natten så det var FULLT med paket under granen! Jissa om lycka för en treåring? Liten 14-månaders fattade väl noll, men var glad över att få slita pappret av paketen, stjäla brorsans leksaker och få egna, nya, att leka med.
Det är någonting visst med att fira jul med barn. Julen blir mycket mer... jul. Allting bli levande och glada skratt fyller hemmet och hjärtat. Och hund. Fira jul med hund... jag har verkligen saknat det! Den här underbara varelsen har bara firat en enda jul tidigare, så han var inte helt med på vad som hände, han heller. Men han hade roligt och fick leka med kartonger. Och hjälpa matte att öppna.
Och vännerna hade de allra vackraste gamla Vintage-julgranskulorna i granen, hittade på loppis för en liten slant. Så himla tjusiga. Och så där många kulor i granen, så att den blir full och färgglad. Och kulor i många olika stilar, som hålls ihop av vissa kulörer. En jättevacker gran.
Och jag kom på - ljusår efter alla andra - varför det är så himla kul med leksaker. Man köper det man sälv vill leka med, och så får barnen gilla läget! Ofta gör dem ju det, också. Jag kom på mig själv med att köpa saker som jag skulle ha velat ha, eller som jag än gång i tiden hade. Och jag kom på barnens föräldrar med att göra samma sak.
Och sambon har plötsligt insett hur roliga de där barnen är. Dem stora har han älskat i flera år, men den lilla har han haft lite svårt med. Den har ju mest gråtit och sovit och inte gått att komunicera med, typ. Men nu är han stor nog att börja fundera och problemlösa och då helt plötsligt har min sambo insett hur rolig han är att umgås med! Först satt dem och spelade piano...
...och sedan bydde dem torn av klossar. Han är så duktig med barn, min sambo. Men han tycker dem är roligast först när dem är sisådär 14-15 månader. Innan dess anser han dem inte så spännande. Till skillnad från mig. Jag har varit så fascinerad över alla framsteg. De där första 14-15 månaderna är ju superhäftiga!
Tänk att vi fick två jular. Och två fantastiska jular, dessutom. Det kunde inte ha blivit bättre. Barnaskratt, god mat och vänner. Och jag fick leka med kameran. Mer än så kan jag inte önska mig.
Åh, ser (och låter) supermysigt!!