När man firat Thanksgiving

Vintern är verkligen amerikanernas festmånader. Först Halloween, sedan Thanksgiving och sist Julafton och Nyår. Här vet man verkligen att ta till vara på högtiderna! Och Thanksgiving finns ju inte i Sverige. Man firar att man kom till USA och man samlar familjen och visar tacksamhet för sitt land och för vad man har. Ganska fint. Förutom att alla amerikaner jag pratat med, givit mig ett snett leende och sagt saker i stil med "Vi firar att vi stal Amerika" när jag frågat vad man egentligen firar. För i verkligheten var det ju inte riktigt så att urinvånarna sa "Nej men hej, välkomna!" och så levde man lyckliga i alla sina dagar. Det var ju det här med miljontals döda i krig & sjukdomar, den där biten med brist på rättigheter, lite slaveri och en skopa förtryck... men på Thanksgiving firar man bara de bra bitarna. Och det är en underbar högtid.
Vi var bjudna på flera firanden och vi lyckades gå på två. Jag tillbringade första timmen med Richard Salas, en grym undervattensfotograf som också är ingift morbror till en av sambons bästa vänner. Vi pratade foto i säkert en timme, och jag fick kika i hans senaste bok. Jag tog inga foton där. Jag var upptagen med att tänka på foto.
Men på andra stället var familjen mer för musik än foto, och jag kunde mingla runt och prata med alla tills musiken tog över mer och jag kunde vara det där spöket som jag älskar att vara, med kameran i händerna, och fånga den amerikanska drömmen. För det kan inte bli så mycket mer amerikanskt än Thanksgiving. Och en liten kalkon i pepparkaka, hur gullig...?
Munspel, gitarr, ukulele och en mandolin (jag höll på att skriva "mandarin"), mer musikaliskt kan det knappast bli. Killen med muspelet var så bekant och jag försökte lista ut vart jag träffat på honom tidigare, men lyckades inte. Tillslut, på "efterfesten" vi unga hade när de äldre tröttnat och tänkte sova, fick det sig sin förklaring. Han hade haft huvudrollen, den manliga karaktären, i en teater vi sett i våras som hette "The heiress". inte konstigt att han var bekant, när jag suttit och glott på honom i tre akter. Och så kul hur olika en karaktär en skådis gör och hur personen verkligen är kan vara. Jag tycker verkligen att det är superroligt att umgås med alla teatermänniskorna här borta. Jag älskar teater.
Vi sjöng och åt gott och avslutade med spel och alkohol och cigarrer (jag avslutade utan vare sig cigarrer eller alkohol) en våning ner där vännerna har flyttat ihop och ska göra ett litet krypin. Jag är verkligen inte något fan av alkohol eller någon form av droger/narkotika, men jag får erkänna att det är jäkligt kul att fotografera rök, och att cigarrer ser himla fancy ut, för att uttrycka sig lite fjortis.
Så på det hela taget var det den bästa Thanksgiving jag kunnat drömma om. Bästa sällskapet, lagom mycket foto i teori och praktik, och god mat och desert i mängder. Sådana dagar är verkligen oslagbara. Helt oslagbara.
Rök och ljus är en himla tjusig kombination.
#1 - - Susanne:

Vilket trevligt Thanksgivingfirande, med en massa musik! Ser ut som det spelas musik i mina genrer (bluegrass, oldtime, osv)? Eller kanske inte om du bor i Kalifornien. Vad spelade de för musik? Har du sådana bekanta ska du gå och köpa en mandolin och gitarr och sätta igång att lära dig!!!
Jag visste faktiskt inte att firandet hade att göra med att amerikanerna kom till/tog över USA. Intressant!

Svar: Eller hur! :-) Det spelades mest countries, gamla amerikanska rockballader och familjesånger jag aldrig hört förut! Och sambon spelade "Staten och Kapitalet"för dem på Svenska och jag sjöng Santa Lucia för den ;-)
Annie Stumle

#2 - - Ika's USA:

Vilka underbara bilder! Ja visst är dom duktiga på att fira amerikanerna;)

Svar: Tack!! <3 eller hur, det är den verkligen!!
Annie Stumle