När man hjälpt till med att rensa i lådorna
Jag slänger aldrig någonting som är helt. Det är någon annans skatt. Mitt största tips är att när man tröttnat på något, eller när man inte längre behöver något, oavsett om det är en skänk eller en ljusstake, så ska man skänka det till vänner eller loppis. Återvinningscentraler brukar ha conteintrar som går till olika återbruk och second hand-affärer. STÄLL DET DÄR, det du inte vill ha. SLÄNG ALDRIG.
Ibland måste man sålla lite i det man har. Vi lever i ett sjukt konsumtionssamhälle och det är så lätt att falla offer för annonser och köpa den där extra ljusstaken, mattan eller gardinen. Mina föräldrar är bägge två samlare, fast på olika vis. Pappa på elektronik (och de gamla kartongerna dem kom i, dem fyller garderober och vinden?) och mamma på bra-att-ha-saker. Det kan vara buntband, träbitar eller skruvar, burkar, tyger eller snören. Hon vet vart hon har allt men vi andra ser bara ett hav av skräp. Rent dock. Hon har det inte äckligt, tvärtom. Bara skräpigt/stökigt. Och min lillasyster har ärvt den där genen och samlar på allt från nyckelringar till muggar. Jag? Jag är på sätt och vis både värst och bäst i familjen. Jag har mest saker som inte används. Och jag har bäst koll på det jag har, utan tvekan har jag det bäst organiserat. Nu när jag kom hem igen till mamma, har jag hjälpt och pushat henne att städa ut och organisera upp saker och ting lite. Det är så mycket roligare när man är två!
(Bilder från medan vi röjde mammas gömmor, Lady höll koll på oss)
Jag flyttade ju hemifrån tidigt, 2007, till ett studentrum på tio kvadrat. 2009 flyttade jag och dåvarande sambon till en underbar tvåa. 2011 flyttade vi till Göteborg och till en nyrenoverad tvåa. Och 2012 skildes vi åt och jag flyttade till ett rymligt sovrum i mammas radhus. Jag hade köpt det mesta vi hade och fick därmed det mesta med mig.
Sedan dess har jag tyckt att det var superkul att drömma, planera, organisera, rensa och köpa nytt. Gå på loppisar. Byta ut det bohag jag fick med mig, från "panikinköp" till drömfynd. Jag har en massa kartonger och möbler stående i mammas källare och på hennes vind. Men jag har stenkoll på vad som ligger var, alla kartonger är märkta och prydligt staplade. Samlingen har inte krympt. Svällt en aning, snarare. Mest förändrats. Mycket har jag fått. En hel del har jag fyndat på utförsäljningar och reor på jobbet. Lite har köpts in på loppis.
Senaste tillskottet i mitt växande bohag är lite framkallningsutrustning för analogt fotografi. Det kommer inte komma till användning förrän jag flyttat till något eget. Och när blir det? Nu blir det ju ytterligare ett år i USA, i studentlägenheten men grejorna jag fixat där. Vart hamnar jag sedan? Det har jag ingen aning om. Drömmen är ju en stuga på Gotland, men jag tror att det ligger långt fram i tiden. Min smak har inte förändrats mycket alls med åren, och det jag köpte för flera år sedan är fortfarande högt älskat. Jag är inte så ombytlig när det kommer till inredning. Hemma behöver jag kanske stabilitet, för att jag som person är så extremt spontan och flummig? Haha. Jag vet inte. Jag älskar prylar med historia. Fråga mig om vilken pryl som helst, och jag kan säga hur jag fått tag på den, när och säkert en del om vart den kommer ifrån innan dess. SAker blir finare om dem har älskats tidigare. Saker blir finare med patina och historia. Jag längtar efter att köpa en stuga, en permanent bas, där jag alltid kan mellanlanda mellan mina äventyr. Jag längtar efter köksskåp till mitt fina porslin, ett sovrum och ett gästrum till de två sängar jag har... haha!
Jag längtar efter att få bygga en bokhylla av de underbara sockerlådorna jag fick av en underbar vän, ha gitarrerna jag fick i julklapp stående framme på ett säkert ställe, och fixa ett mörkrum och en ateljé där jag både kan måla och fotografera. Drömmar. Vad vore livet utan drömmar?