När man avslutade morgonpromenaden
Efter att ha stått på krönet, den högsta kullen på några kilometers avstånd, vandrade vi hemmåt, jag hungrig och pappa trött på grund av förkylningen. Vi bodde mellan Chinatown och Finanskvarteren, så det var en jättemysig vandring hemmåt.
Det är så kul att se de där sakerna som man inte ser hemma. Dem hade sladdtrassel uppe i stålparna som hörde till spårvagnarna (gissar jag) och när jag såg dem tänkte jag "undrar vad Arga snickaren skulle sagt om det där...". En sak är säker. Jag tänker aldrig utbilda mig till elektriker i San Fransisco. Vilket garnnystan!
När vi kom in i Chinatown fick vi syn på en katt i skyltfönstret på någonting som kunde vara antingen en butik under om/uppbyggnad eller ett lager, och vi stannade, jag och pappa och tittade på varandra och katten, och konstaterade att min syster hade älskat Chinatown. Hon älskar katter. Och allt asiatiskt. Och jag älskade färgerna. De turkosa lyktstolparna!
Delar av staden var så vacker, i andra delar var inte lika grant. (Höhöhö, göteborgshumor). Jag antar att det varit graffitti eller någonting på väggen. varför skulle man annars bara måla halva väggen i en helt annan färg? Kul såg det ut i alla fall. Nästan lika kul som Palmmannen. Han kom där med sin palm och sin cyckel. Supersöt var han.
Jag säger det igen. Arkitekturen, lekfullheten, kreativiteten. Varför bygger vi inte så i Sverige? Varför ska folk vara så bittra och avundsjuka på varandra och klaga så fort någon gör någonting annorlunda? Den där jantelagen, alltså. Vad Anti-jante jag är.
Jahopp. Så var vi tillbaka på hotellet, redo för frukost och för Golden Gate.
Vilka fantastiska lyktstolpar!!! Jag vill haaaa!! Åh! Nu vill jag tillbaka och hälsa på... Och åka till San Fransisco... och Grand Canyon igen och gå ner i dalgången!! Och ut i öknen och fota... och kanske Las Vegas... Jösses! I will never stop dreaming! And I will never stop chasing the dreams I have. Hälsa alla jag känner där borta!