När man hittade världens finaste julgranskulor

Är det okej att börja prata om julen nu...? Den är ju redan närvarande i alla butiker och så. Här borta har folket börjat sätta upp julbelysningen, och butikerna fullständigt svämmar över. Förra året tyckte jag att det var helskumt: över tjugo grader varmt, palmer och julpynt. Tre saker som jag inte riktigt kunde passa ihop i huvudet. Vid Thanksgiving åkte vi till San Fransico, och där regnade det, tusentals små lampor lyste genom mörkret och vi hade en härlig kväll uppe på ett café i en skyskrapa. Då fick jag lite julstämning tillslut. I år är det annorlunda. I år har jag varit och njutit av hösten i Yosemite, så nu är jag i själ och hjärta redo för julen.
Kanske lite för redo. Går och längtar efter julgran och glögg (har redan haft första glöggmyset med vänner för i år) och julpynt. Längtar efter stillheten när roomiesarna åkt hem och det bara är vi kvar. Som det var förra året. Det var helt underbart. Så med det sagt, är det kanske inte så konstigt att jag går och drömmande fingrar på julpyntet i butikerna? Nackdelen dock, är väl att min smak är mer amerikansk än svensk, och att allt är ju så fint!
Förra året var jag jätteduktig och tänkte att jag ändå inte skulle vara mer än en jul här och jag tittade inte ens på pyntet. I år tänker jag ju att "det får följa med hem, om det är tillräckligt vackert" och ibland har det krävts rejält med viljestyrka för att inte handla. Men jag har inte handlat - förens nu. Jag hittade dessa otroligt detaljerade och fina julgranskulor på Ross, och jag satt länge och höll i dem och såg framför mig jularna när jag var barn. Ögonblicken då jag och min lillasyster fick klä granen, och öppnade lådan med den skatt av plastkulor min mamma samlat på sig. Mamma hade pynt från hela sin uppväxt. Och när jag satt där och höll dessa julgranskulor kom det där lilla barnet i mig fram.
Jag köpte julgranskulorna. De kostade 3,99 dollar respektive 4,99 per paket. Tre paket. Det kändes helt okej. Plastkulor, håller nära för evigt. Och kanske, kanske, kanske, en dag om många, många år, kommer någon låda öppnas hemma hos mig och små barnhänder drömmande plockar bland julpyntet och när dem frågar, kan jag säga: Dem där köpte mormor när hon bodde i USA... vi får se. Just nu ligger dem kvar i sina lådor och väntar på att få komma upp. Men dem får allt vänta lite till på det.
#1 - - LIVSGLITTER:

Sv: Förstår helt hur du menar, älskar också den i färg, just den där blå nyansen är ju så galet vacker ❥

Psst...galet vackra julgranskulor ❥❥❥

Svar: Tack!!
SV: ja, eller hur! :-)
Annie Brickman

#2 - - Linda:

de var jätte fina!:D

Svar: Tack!!
Annie Brickman

#3 - - Annette:

underbara ♥ Traditioner är viktiga, det märks nu när vi har barn. De vill ha det precis som året innan och året innan det. Till exempel insåg jag förra året när vi klädde granen, att de hade som egen tradition att Isabella alltid hänger upp den vita lilla trähästen i granen, och Jackie den röda. Till och med en sådan sak måste vara densamma år från år :)

Svar: Oja, för barn är det där så himla viktigt!! :-) <3 Jag och syrran hade liknande traditioner.
Annie Brickman