När man börjat rita igen

Bästa utsikten från en skolsal?
Måndagar är den dagen jag gillar minst. Inte för att det är början på en ny vecka - tvärtom! Nej, det är för att jag har bildlektion på kvällen. Och det där ed att rita var min grej som barn, men det togs ifrån mig på högstadiet och jag förlorade det helt efter gymnasiet. Jag valde att ta den här klassen eftersom jag ville hitta glädjen igen. Hittills har det inte fungerat.
Men kanske göt det nytta ändå. Igår var första lektionen jag haft där jag satt och ritade för att det var roligt och inte för att det kändes som att jag var tvungen. Läraren lät oss själva bygga upp ett stilleben av lite föremål han hade med sig, och kanske var det den gnutta frihet som jag behövde för att kunna släppa prestationsångesten och irritationen på att jag ser felen men handen är oförmögen att göra bilden fotorealistisk. På gymnasiet avbröt min lärare bildlektionen och undrade om någon i salen tvekade på ifall det var en fotolektion eller en bildlektion vi satt på. Det var många år innan jag plockade upp kameran. I efterhand skrattar jag åt minnet och tänker att jag borde ha gått till en fotolektion istället.
Men nu satt jag på en bildlektion igen och nej, det blev inte perfekt.
Men för första gången på riktgt, riktigt länge, var det faktiskt ganska kul.
#1 - - Hanna Karlsson:

Ibland önskar jag att jag kunde rita men om det är något som jag är riktigt dålig på så är det just det.

Svar: Haha ja, det där är en sak som jag tror tar lång tid att träna upp. Jag har funderat mycket på det där, varför vissa är bra och andra mindre bra. Jag tror att man måst ha ett visst tankesätt för att tycka om att sitta och stirra på detaljer i alla tusentals timmar det krävs att träna upp motoriken i handen. Det är egentligen lätt: min bildlärare sa att alla kan träna upp att rita, för det är egentligen mattematik, men att det är svårt att få folk att träna så mycket att dem lär sig kontrollera handen till den grad det krävs, och träna blicken att hitta felen medan hjärnan inte ser det som fel utan som "korrigeringar". Jag vet inte om det stämmer, men det var så dem sa :-) Mitt problem är ofta att jags er det som "fel" och blir besviken för att jag bara ser "felen". Det var en så himla skön känsla att börja komma bort från det tankesättet!
Annie Stumle

#2 - - Lowas Art:

Vad underbart att du hittat tillbaka till tecknandet! Jättehärligt att se =) Det är min stora passion så jag blir så glad när jag träffar likasinnade.

Svar: Åh, så roligt!! <3 Jag älskade att måla när jag var yngre, gick till och med Bildprogrammet på gymnasiet! Men jag hade först en lärare som var överkritisk och sedan en pojkvän som sa till mig att det var slöseri med tid och som ständigt klägade när jag gjorde ågonting, så jag tappade bort kärleken till ritandet på vägen. Det har alltid varit en så stor del av mitt liv och det känns så bra att det börjar bli kul igen!!
Annie Stumle

#3 - - Lowa:

Då är jag lite extra glad för din skull! =)

#4 - - Carina Brickman:

Älskling. Gör som don mamma! Om du nu tycker att du är så kass på att rita, vilket du INTE är! Kallade då för att "kladda lite". Din mor är inte bra på att rita men en fena på att kladda lite😜 det är lite vint o snett, vinklarna passar inte alltid ihop och perspektivet kanske suger. Men då får man bara kladda på lite mer tills detblir bättre, i MINA ögon! vad omgivningen tycker spelar faktiskt inte så stor roll. Släpp lite på dina egna krav på dig själv, DU vet att DU är duktig.Puss mamma

Svar: Hihi mamma du är bäst <3
Annie Stumle

↑