När man skulle fota regnet
Idag skulle jag printa cyanotypes på balkongen. Det är ju alltid solsken här, så man tar det ju för givet. Och så regnade det. Vilken besvikelse! Jag som hade sett fram emot att få printa hela veckan. Istället tog jag och sambon en mysig morgonpromenad i regnet (bilder kommer från den analoga kameran så småningom) och sedan överraskade jag honom med att ha fixat en stunds avkoppling (sambon har sitt tuffaste läsår just nu och den här veckan har varit förjävlig för hans del, och han behövde komma ut lite) med en av hans bästa kompisar. När killarna åkt iväg på äventyr tittade jag ut genom fönstret och tänkte att, jahopp, om jag nu inte kan göra mina prints, kanske borde jag sätta mig med läxorna... fast nej. Jag stack ut till bergen för att fota dimma och moln och regn! Äntligen väder!
Men det där vädret verkar tycka att det är himla kul att jäklas med mig. För vad kom fram när jag var halvvägs uppför kullarna, stånkandes och flåsandes med en digital kamera i ena handen och en analog i den andra? Jo, solen.
Jag hade lika gärna kunnat vara hemma och gjort mina prints. Men nu befann jag mig istället halvvägs upp på ett berg med två kameror och en rulle film och jag kunde ju lika väg fota regndroppar som moln. Så det blev en härlig promenad med riktig höstkänsla - även om jag i år vet att det inte är riktig höst här, utan torka. Eller, höst är det ju, men det är inte därför vissa löv är gula.
Och jag kommer kanske redigera dessa bilder framöver, jag gillar vissa av dem. Men just nu hade jag inte tid, jag har bara kört dem lite snabbt genom Lightroom för att ha någonting att visa er ikväll så att jag i lugn och ro kan göra de där läxorna sedan. Jag har sjukt mycket att göra just nu, men det är bara roligt. Jag har bara roliga saker jag måste hinna med: tre personer väntar på bilder - fyra, beroende på hur man ser det. Men jag måste prioritera skolarbetet först och främst. och jobbet - jag har fått jobb på skolan. Numera är jag TA, lärarens assistent, i två fotoklasser. Sjukt kul!
Jag kunde tyvärr inte gå så långt, för jag visste att sambon behövde bilen vid en viss tid senare för att kunna åka på ett viktigt möte, men jag gick tillräckligt långt för att tanka själen med mängder av energi. Promenader i naturen är det bästa jag vet! Och på tal om det, om tre veckor drar jag till Yosemite National park. Där hoppas jag ta mitt livs bästa naturbilder! Naturen här är fin, men ganska torr. Fast de senaste veckorna har det regnat tre-fyra nätter, så det är ovanligt grönt ute.
Selfie med Miranda! (Ja, inget matchar, men det skulle ju späregna och jag var klädd för att slippa frysa, inte vara med på bild!) Jag upptäckte under denna promenad att hennes ljusmätare fungerar. Jag är verkligen en förrvirrad och ouppmärksam människa. Hon har blinkat åt mig hela sommaren och genom två filmrullar här i Staterna, och jag har inte sett det. Hjälpsamt blinkar hon minus när det är underexponerat och plus när det är överexponerat. Och när det är bra säger hon "OK". Och jag har totalt missat det. Men nu har jag bränt en rulle uppmärksammad på hennes råd, och det ska bli intressant att se hur bra hennes ljusmätare är. Om den fungerar någolunda, för jag börjar verkligen tröttna på att gissa och räkna och vifta med mobilen för att lista ut rätt exponering. Men det är skönt att fota film, allt blir så mycket lugnare och mysigare.
Den här terminen är den bästa hittills. Jag tar sjukt roliga klasser, umgås med sjukt roliga människor och har roliga läxor - och tid att göra dem. Och på fritiden har jag några projekt som utvecklar och stimulerar mig. Jag räknar med att vara helt i balans om ca en vecka eller två. Just nu har jag för många redigeringsjobb som ligger och stressar mig för att jag ska kunna njuta helt av tillvaron.
Det var underbart, och välbehövligt, att komma ut och röra sig lite. Få lite höstkänsla. Trots att det varken blev printat eller fotat något regn idag. Men läxan blev gjord när jag kom hem igen! Så lite duktig var jag ändå...
Grymt fina bilder :)