När man varit på Jul på Liseberg

Trots trist väder begav jag och bästa vännen oss ut i Göteborg och styrde kosan mot stadens nöjescentrum Liseberg, som alltid är så himla julfint så här på vintern. Och även om det var ca 7 grader varmt och molnen hotade med regn, var parken så julfin som man bara kan tänka sig. 
Det var ju solnedgång men man såg den inte bakom de grå molnen. Ju mer solen gled av himlen, ju mer såg man alla tusentals lampor glittra. Det är så vackert, vid jul, med alla dessa små lampor. Och fejksnön var himla stämningsfull och man önskade lite att dem lagt sådan överallt. Men samtidigt, ju längre in i parken man kom, ju mer glömde man att kika på sådana detaljer och överväldigades istället av allt man kunde göra eller se.
Där fanns så många små affärer och stånd, fulla med hantverk och varor som inte blivit sålda innan jul, och nu stod trötta försäljare och njöt av det lugn som mellandagarna kommit med. Och vi kikade på vackra ting och pratade om allt mellan himmel och jord, men ingenting fick plånboken att öppna sig.
Även om mycket var vackert så är jag i ett vakuum just nu, mellan två världar. Ena foten är i Sverige, den andra är i USA: hjärtat är hemlöst och själen förrvirrad. Jag vet att jag flyttar till Gotland snart men jag är ännu inte där. Så just nu är jag bara en gäst överallt, och sover där det går: soffor, gästsängar eller bredvid någon släkting. Man tager vad man får när man kommer förbi ett par dagar. Och när man inte har ett hem och när framtiden känns oviss finns inget behov av materiella ting. Hur vackert hantverk som än säljs i dessa små stånd och bodar.
Det enda jag köpte var en kopp varm chocklad, och sedan begav vi oss bort mot isbanan som förbereddes för en isdansuppsättning av "Nötknäpparen", spelad av fantastiska isdansare som hoppade och for i takt med den välbekanta musiken och som avslutade med att chocka oss med en bakåtvolt och sedan eld. Det var ett häftigt nummer, mer än väl värt kostnaden av inträdet till Liseberg och helt klart värt väntan.
Dem var så duktiga! Och när vi njutit av showen var vi lagom trötta och lagom kalla, och vandrade hem genom ett allt lugnare Göteborg, genom välbekanta gator som såg ut exakt som jag mindes dem. Det är speciellt när man återbesöker någonting som än gång var så hemtamt, och som nu bitvis är förändrat och bitvis sig likt. När man går till en affär och sedan inser att den flyttat. När man tror att man vet men inte längre gör det. När det som än gång var hemma blivit annorlunda. Man känner sig så malplacerad. Några år utomlands och sedan känner man sig som en invandrare i sitt eget land. 
Och det är skönt att veta att jag inte flyttar tillbaka till Göteborg igen. Allt det här kapitlet är över. Nästa kapitel blir Gotland och förhoppningsvis blir det riktigt spännande och riktigt kul...!
#1 - - Inger:

Förstår dig! Även fast jag bara bott i Finland i 1 år så känner jag mig som en turist när jag besöker Stockholm och Solna. Jag har bott där i stort sett hela mitt liv, jobbat där, kan gator utan och innan. Fast när jag går där... Märklig känsla det där. I alla fall önskar jag dig ett Gott Nytt År i (för närvarande) turistlandet Sverige! 🙂 🎉

Svar: Eller hur! :-) Underligt hur man kan halka iväg från sin födelsestad bara sådär. Gott nytt år och hälsa Finland!
Annie Brickman