Tills döden skiljer oss åt

Du låg där på marken, som om du lagt dig ner för att betrakta himlen. Den blå, molnfria tomheten ovanför oss. Du stirrade upp mot den utan att se den, dina fötter pekade upp och jag hoppas att din själ begivit sig dit, om du trodde på himlen. Jag stirrade på dig och någon minut blev till många fastän jag var paralyserad i ögonblicket. Att se dig ligga där. Fastän jag stirrade på dig så länge kan jag inte minnas hur du såg ut. Men jag minns henne. Hon som larmade sos. Jag kommer nog alltid att minnas hennes minspel, koncentrationen, hur hon vände dig ryggen som för att koncentrera sig bättre. Och alla andra. Vi alla andra, som stod hjälplösa och bara glodde, vill ehjälpa till men som var maktlösa.

Jag gick. Det tog lång tid, för jag stannade om och om igen och tittade på dig. Vi har nog aldrig träffats, men du förändrade mitt liv idag. När du tappade kontrollen och miste livet. Och jag höll mig lugn och tog en medmänniska till skolans sjukstuga för att se till att hon fick prata ut. Hon grät och skakade; jag var lugn. Jag undrade vad som var fel med mig, hur jag fortfarande kunde tänka så logiskt. Vi är olika, vi människor. Vissa klarar akuta situationer bättre än andra. Men alla berörs vi av dem. Många timmar senare brast det och jag grät för dig och din familj. Chocken släppte tillslut. Här vandrar jag i mina bekymmer som tidigare idag kändes så svåra, och där låg du och fick aldrig mer en chans att bekymra dig.

Tills döden skiljer oss åt lever vi människor sida vid sida. Och vi mitt i ungdomen tänker aldrig på hur skört det är, det där livet, och hur nära den är, den där döden. Vi blir tillsagda hur långt livet är. Jag ringde min sambo och berättade hur mycket jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Det tog någon sekund. Och livet kan vara över på ett ögonblick. Man har inte tid att vänta med att leva. Ingen har tid att vänta på att älska. Lycka är någonting man väljer och ingenting man får. Och jag känner min än mer övertygad om att jag vill bli bröllopsfotograf. Få vara del av människors allra lyckligaste och största stund i livet. Jag vill leva mitt liv skrattandes och när jag går vill jag att mitt ansikte ska vara fårat av skrattrynkor. Jag väljer att greppa tag om mitt liv och göra det bästa av det. Tills döden skiljer oss åt.
All kärlek till din familj <3
#1 - - Dan Brickman:

Vilken fin text. Det verkar som om killen och läkarna fortfarande kämpa för hans liv. Sånt här får en att fundera på val här i livet och att utnyttja varje minut man är här.

Svar: <3
Annie Brickman