När Annie...

Jag tog ett djupt andetag och skickade ett mejl. Efter ganska dålig respons skickade jag ett till, och ett till. Sedan insåg jag att jag lika väl kunde skicka till alla, och sedan se vem som passar oss bäst. Jag pratar om kennlar. Min älskade hund hemma i Sverige är ju som jag skrev för några veckor sedan, döende i blodcancer. Efter mycket funderande, många skypesamtal och många djupa diskussioner med sambon har jag landat i beslutet att ganska så snart köpa valp. Beroende på Lady, hur länge hon får leva, blir det i sommar eller nästa sommar. Men jag kan absolut inte tänka mig att leva utan hund. Och jag vill ha en vän som Lady, som är intelligent och smart, glad och full av energi. Jag vill inte ha en soffpotatis eller sällskap i sängen, även om ajg så klart uppskattar sådana stunder också. Jag vill ha någon som orkar hänga med på äventyr, som vill köra agility och lära sig vara med inte bara hemma utan överallt, hjälpa till och jobba hårt. Jag vill inte ha en sällskapshund, utan en livskamrat, såsom Lady varit. Det svåra med Lady var rasen, att så många var rädda för henne. I många år har jag tänkt mig en bordercollie, men har nu landat i en väldigt snarlik hundras, Australian Shepherd. Jag gjorde ett test vilka hundraser som passar mig, och både Bordercollie och Aussie toppade listan.

Att skaffa valp är ett stort beslut och det kändes först som ett svek mot Lady att tänka på det nu medan hon är vid liv. Jag hoppas att jag kommer hinna hem medan hon lever och få tillbringa lång tid med henne innan cancern avancerat för mycket, men man vet ju aldrig. Jag ser att skaffa hund som ett bra sätt att lära känna mitt nya hem, träffa nya människor och involvera mig i socialt liv och utforska. Och jag kommer ju att bo på en gård. Det är ett beslut jag tagit själv men som min sambo är involverad i. Det kommer ju att påverka honom också. Han har aldrig haft hund men jag vet att Aussien skulle passa hans livsstil och personlighet riktigt bra. Kurser kommer vi garanterat gå båda två. Det känns som det bästa beslutet för oss. Nu gäller det bara att hitta en bra kennel, någon vi litar på som har friska hundar och trevligt bemötande. Kennelägare kan vara svåra. Av de 11 mejl jag skickat har enbart två svarat, och det ena svaret var riktigt knepigt. Inte otrevligt, bara väldigt oprofesionellt, och det andra hade nog inte läst ett enda ord av det jag skrivit till dem. Så jag letar Aussiekennel i Sverige. har ni några tips så säg gärna till!