När man pratar om ekonomi
Det finns två saker jag generellt inte pratar med andra om: sex och ekonomi. Det första är så personligt och innehåller information som inte bara är min att dela. Det andra handlar för min del mycket om skam och rädsla att bli behandlad som mindre värd. På något vis har mänskligt värde alltid förknippats med pengar, och än idag är det tyvärr så även om vi gärna försöker dölja det. Fattiga runt om i världen blir sämre behandlade, behandlade som om dem är mindre värda, när det egentligen är deras tillgångar som är mindre värda. Vi kan kika på vårdköer, hur du behandlar tiggaren utanför ICA eller på hur receptionisten på stans dyraste hotell behandlar en kund utifrån utseende. Är du smutsig eller om du bär sämre kläder, behandlas du automatiskt sämre. Hemlösa och tiggare blir mindre värda och folk slutar hjälpa dem. Tänk själv bara hur dina vänner pratar om romska tiggare utanför butiken. Du känner dem inte, men du tar för givet så mycket. Varför? På grund av deras pengar och ekonomiska situation. Du kan inte ens skylla på rasism, för de flesta har exakt samma åsikt och attityd om hemlösa, svenska alkoholister. Det finns en läskig attityd i samhället att om du misslyckats, så är det ditt eget fel. Men om du lyckats, så är det hela ditt nätverks förtjänst - du är lyckligt lottad, har fått bra möjligheter, haft bra mentorer, stöttande relationer osv.
Men nu tar vi bladet från munnen och talar om ekonomi. För om vi inte talar om det, hur ska vi ändra synsättet? I grund och botten handlar det om fokus. Om vilken vinkel man tittar ifrån. Steget från rik till fattig eller från fattig till rik är inte så stort som man kan tro. Anledningarna till att man rör sig mellan dem är många och vi måste lära oss att respektera, sympatisera och känna empati med varandra istället för att dömma människor som rör sig snabbt längs den här skalan, oavsett vilket håll man rör sig åt. Det är okej att lyckas och bli rik. Det är okej att falla ner i fattigdom. Och när det händer, måste vi våga be om hjälp.
Men nu tar vi bladet från munnen och talar om ekonomi. För om vi inte talar om det, hur ska vi ändra synsättet? I grund och botten handlar det om fokus. Om vilken vinkel man tittar ifrån. Steget från rik till fattig eller från fattig till rik är inte så stort som man kan tro. Anledningarna till att man rör sig mellan dem är många och vi måste lära oss att respektera, sympatisera och känna empati med varandra istället för att dömma människor som rör sig snabbt längs den här skalan, oavsett vilket håll man rör sig åt. Det är okej att lyckas och bli rik. Det är okej att falla ner i fattigdom. Och när det händer, måste vi våga be om hjälp.
Jag skriver inte det här för att jag är en tjugosexåring med storhetsvansinne som tror sig ha löst mänsklighetens socioekonomiska bekymmer. Jag skriver det här för att jag själv gjorde den här resan. För att jag har två fantastiska föräldrar som gjorde den här resan. För att mina förfäder har gjort den här resan. Och för att alla dessa resor har påverkat mig ofantligt som person. Jag skriver det här för att jag vill hjälpa till att bekämpa skammen kring att vara fattig, skuldsatt eller ensam. Det här inlägget är baserat på mina erfarenheter och på min resa.
Min historia är inte helt min att dela. Precis som alla släktsagor har den heller ingen riktig början. Men jag väljer att börja den med en ung småbarnsmamma som bodde på andra sidan Sverige, långt ifrån sina många syskon och sin familj, när hennes make tog alla deras tillhörigheter och lämnade familjen att klara sig utan honom. Min mormor fostrade sina två flickor i materiell fattigdom men med enorma mängder kärlek. Kärlek som min mamma såg till att förvalta väl och föra vidare till sina två flickor.
Min historia är inte helt min att dela. Precis som alla släktsagor har den heller ingen riktig början. Men jag väljer att börja den med en ung småbarnsmamma som bodde på andra sidan Sverige, långt ifrån sina många syskon och sin familj, när hennes make tog alla deras tillhörigheter och lämnade familjen att klara sig utan honom. Min mormor fostrade sina två flickor i materiell fattigdom men med enorma mängder kärlek. Kärlek som min mamma såg till att förvalta väl och föra vidare till sina två flickor.
På andra sidan av släktträdet ärvde en fattig man och hans fru en för dem ofantlig summa pengar och byggde sig en liten bondgård. Där växte min farmor upp, upplevde andra världskrigets hårda ransionering och den relativa lyxen dem levde genom ett fåtal djur och åkrar. Hon växte upp med måttfullhet och sparsamhet som motto, och ett liv utan ekonomisk oro som mål. Ett mål som hon till viss del uppnådde efter ett helt liv av hårt arbete, genomtänka ekonomiska beslut och en fin äkta make.
Mina föräldrar tog många dåliga ekonomiska beslut när jag växte upp. Deras situation var till och från riktigt dålig, som jag förstår det, på grund av brisande kommunikation och känslan av skam. Även om dem försökte samarbeta så fanns framförallt min mammas ovilja att be om hjälp alltid i vägen för att få till det riktigt bra. När dem skilde sig, tidigt i mina tonår, hamnade dem båda i ekonomiska svårigheter. Svårigheter dem idag har kommit igenom. Idag har dem båda varsin stabil ekonomi, och goda möjligheter för att leva bra resten av livet om dem fortsätter att ta goda ekonomiska beslut. Men då ledde en depression och arbetslöshet den ena ner i kronofogdens klor, och drömmen om att äga de materiella, elektriska moderniteterna den andra ner i en negativ spiral av avbetalningar. Jag var för liten att förstå men lärde mig snabbt både vad inkassokrav är, hur en pantbank fungerar och vad rökning egentligen kostar. Situationen i båda mina hem fyllde mig med osäkerhet och ilska. Att se mina föräldrars oro gjorde mig orolig. Så fort jag fick chansen flyttade jag hemifrån och tog mitt liv i egna händer, fast besluten att inte hamna i samma situation. Beväpnad med Lyxfällan på TV:n, högstadielektionerna i färskt minne och bidragspengar av kommunen lyckades jag gå ut gymnasiet 26 mil hemifrån med sparpengar på kontot trots att jag börjat där utan en enda krona till mitt namn.
Idag har jag många hundra tusen i skuld. Studieskulder. Men inga kreditskulder eller liknande. Och tack vare stödet av mina föräldrar och min familj, har en fantastisk framtid att se fram emot. Jag har min familj och min sambos familj. Fantastiska vänner och bekanta, kollegor och mentorer. Tack vare dem kommer jag att i sommar äntligen förverkliga en snart 5årig dröm: att få flytta till Gotland.
Mina föräldrar tog många dåliga ekonomiska beslut när jag växte upp. Deras situation var till och från riktigt dålig, som jag förstår det, på grund av brisande kommunikation och känslan av skam. Även om dem försökte samarbeta så fanns framförallt min mammas ovilja att be om hjälp alltid i vägen för att få till det riktigt bra. När dem skilde sig, tidigt i mina tonår, hamnade dem båda i ekonomiska svårigheter. Svårigheter dem idag har kommit igenom. Idag har dem båda varsin stabil ekonomi, och goda möjligheter för att leva bra resten av livet om dem fortsätter att ta goda ekonomiska beslut. Men då ledde en depression och arbetslöshet den ena ner i kronofogdens klor, och drömmen om att äga de materiella, elektriska moderniteterna den andra ner i en negativ spiral av avbetalningar. Jag var för liten att förstå men lärde mig snabbt både vad inkassokrav är, hur en pantbank fungerar och vad rökning egentligen kostar. Situationen i båda mina hem fyllde mig med osäkerhet och ilska. Att se mina föräldrars oro gjorde mig orolig. Så fort jag fick chansen flyttade jag hemifrån och tog mitt liv i egna händer, fast besluten att inte hamna i samma situation. Beväpnad med Lyxfällan på TV:n, högstadielektionerna i färskt minne och bidragspengar av kommunen lyckades jag gå ut gymnasiet 26 mil hemifrån med sparpengar på kontot trots att jag börjat där utan en enda krona till mitt namn.
Idag har jag många hundra tusen i skuld. Studieskulder. Men inga kreditskulder eller liknande. Och tack vare stödet av mina föräldrar och min familj, har en fantastisk framtid att se fram emot. Jag har min familj och min sambos familj. Fantastiska vänner och bekanta, kollegor och mentorer. Tack vare dem kommer jag att i sommar äntligen förverkliga en snart 5årig dröm: att få flytta till Gotland.
Jag hör ofta hur lyckligt lottad jag är, och ja, det är jag. Jag föddes i Sverige, ett land där alla barn får gå i skola, där lunch ingår och där utbildning är gratis. Där det finns bidrag av massor av olika slag. Utan bidrag hade jag aldrig kunnat gå det gymnasiet jag gick på eller flyttat hemifrån när jag gjorde. Vi hade aldrig haft råd. Jag hade turen att födas i en familj bestående av en enormt driven kvinna och en man med enorm förmåga att förstå system och samhällsstrukturer. Jag har min mammas driv och min pappas blick att se på världen. Ja, jag är lyckligt lottad att kunna ta studielån för att plugga på andra sidan jorden. Alla länder erbjuder inte det och människor från vissa länder får inte ens komma in i USA. Så ja, jag är lyckligt lottad. Men jag har också skapat min egen lycka och kämpat enormt hårt.
Det här är mina tips för hur man klättrar från fattig till rik:
1. Be om hjälp. Oavsett om det gäller pengar, barnvakt eller ett öra att prata av sig i. Ingen är stark ensam. Om du väl berättar om din situation kommer du inte bara hitta sympati, utan också många som har erfarenheter och kan hjälpa dig. Och ja, ibland behöver du be om pengar, men försök att be om tjänster i första hand. Och får du pengar eller en tjänst, betala tillbaka och ge igen när du kan, oavsett om det är tio år senare.
2. Sluta skylla ifrån dig. Din situation beror på omständigheter, men också på val. Om du vill komma vidare måste du sluta skylla din tillvaro på dem och istället för att istället fokusera på att hitta val som leder dit du vill komma. Vad man fokuserar på kan ge eller ta energi, och det kan hindra dig att se lösningar.
3. Ta kontroll. Det här är det svåraste, hemskaste. Sitt ner med alla papper och ta reda på vad du faktiskt är skyldig, hur mycket och till vem. När du vet hur det faktiskt ser ut, ner till varje krona, kommer du först uppleva enorm fasa men sedan lättnad. Först när man vet kan man verkligen börja agera. Jag använde mig av excel-ark i tonåren, men nu har jag en digital dagbok jag skriver i. Fysiskt kan det vara bra att lägga ut kvitton och papper på ett bord eller golv, dela i högar och organisera. OCH TA HJÄLP MED DET HÄR. Ha någon med dig.
4. Vägra skämmas. Du är inte din ekonomi. Det är inte vem du är. Det är resultatet av vad du har gjort tidigare, vilket i sin tur är ett resultat av din uppfostran, kunskap och dina omständigheter. Klandra dig inte. Säg aldrig till dig själv att du är dålig. Säg till sig själv: det må vara tungt nu men det blir snart bättre. Jag fixar det här.
5. Dela med dig till nära och kära. Det är så vanligt att vilja "skona" sina familjemedlemmar. Syskon, barn, föräldrar. Det är också vanligt att skämmas för en partner. Men om du har öppna kort och är ärlig med din situation så kommer inte barnen be dig om de svindyra julklapparna, dina syskon kommer inte be dig hänga med på den där resan och din partner kommer inte föreslå att ni går på restaurang och delar notan på en oxfilé. Var ärlig. Min mamma satt ner med mig och min lillasyster och berättade att vi inte hade råd med lördagsgodis den här veckan. Det kändes jobbigt, men ingen av oss blev ledsen över godiset. Vi blev ledsna för att mamma såg ledsen ut. Julafton kan bli sjukt hemskt för en fattig familj. Jag vet. Jag var där. Men är ni ärliga och pratar med varandra om kostnader och varför det inte går just nu, i lugn och ro, så kommer familjen att förstå.
6. Gör en plan. Familjen förstår om du har gjort en plan och kan säga "det här gör jag för att det inte ska bli så här nästa jul". Sitt ner med någon, en bankman till exempel, och gör en budget. Visa dina skulder och gör upp en plan på hur det kan bli bättre. Jag har hittills inte träffat en människa som levt på ett vis att man inte kunnat spara pengar genom att göra en budget. Att inte ha en plan eller en budget för en fattig person är att slänga dina pengar i soporna. När du inte har mycket, har du inte råd att inte ha koll. Du måste veta hur mycket varje cigarettpaket kostar och hur många du röker i veckan, även om det svider i samvetet. Det är enda sättet att se till att pengarna som finns kvar räcker och att du inte lägger pengar på onödiga ställen.
7. Följ upp din budget och kolla så att du håller den. En budget är värdelös om du inte följer upp den. Om du budgeterar 1500kr i månaden för mat, så måste du hålla den summan. Ett hett tips idag när man har banken i mobilen är att inte ha pengar på kortet. Jag hade flera konton, som jag namngav Bensinkontot, Slösarkontot, Matkontot, Sparkontot och Inkomstkontot. I det första hamnade allt jag hade i budget att lägga på resor, i det andra de pengar jag ville lägga på nöjen, i det tredje förde jag över pengarna som skulle räcka till mat och i det fjärde förde jag över sparpengarna det första jag gjorde när lönen kom in, och den hamnade alltid direkt på Inkomstkontot. Målet var att direkt när lönen kom, föra över alla pengar till respektive konto, så efter lönen skulle inkomstkontot vara tomt. På så sätt måste du föra över pengar varje gång du ska handla, och då ser exakt hur mycket pengar du har kvar på respektive konto. Det blir plötsligt väldigt tydligt att du inte hållit din matbudget, utan att du måste hålla på och dubbelkolla dina kvitton. Om du hellre sparar kvitton och skriver upp i en bok, gör så. Men följ upp din budget och se till att du inte lägger mer pengar än du budgeterat på respektive sak. Om du upprepade gånger inte lyckas hålla budgeten, sätt dig ner och fundera på varför. Måste du byta hårsalong, matvarubutik eller till en billigare produkt? Eller kan du öka kontot som aldrig lyckas hålla sig nere? Vad prioriterar du? Att köpa just den sortens hårschampo, eller att lyckas hålla budgeten?
8. Skär ner där du kan skära ner. Jag har hittills aldrig mött en människa som inte kunnat skära ner på någonting. Det handlar om att prioritera. När man har koll på vad man köper blir det mycket enklare. När man uppskattar vad man gör av med är det lätt att underskatta. Som till exempel hur ofta man köper schampo, och vad man betalar för det. Eller tandkräm. Det är sällan ekonomiskt att åka till Ullared och storhandla, för du köper en mängd saker du inte behövde. Men det kan vara superekonomiskt, om du vill ha ett visst schampo, det är billigast där och du vet att du gör av med säg 5 flaskor om året. Då är det ju bättre att du köper det en gång där och har i ett år, än att du köper det fyra gånger för dubbelt så mycket allt eftersom. För min del använder jag till exempel inte smink. Jag sparar massor av pengar på det varje månad. Smink är inte viktigt för mig, därför skär jag ner på det. Däremot älskar jag att äta ute med min sambo och jag vill äta ekologisk mat, så jag prioriterar en större matbudget. I min nuvarande situation, med studiemedel och deltidsjobb, kan jag inte välja allt, utan jag får välja det som känns viktigt. Ha inte dåligt samvete om du till exempel har en hund och hunden kostar pengar. Om det är ditt intresse och om det ger dig livskvalité, så ska du prioritera att ha hund. Men då får du räkna på vad det kostar och prioritera ner någonting annat. Och var ärlig mot dig själv. Är du verkligen sugen på en chokladbit just nu? Behöver du verkligen just den där sortens bröd? Är det nödvändigt att köpa kaffe på väg till tåget när du kan brygga det hemma för en tiondel av priset?
6. Gör en plan. Familjen förstår om du har gjort en plan och kan säga "det här gör jag för att det inte ska bli så här nästa jul". Sitt ner med någon, en bankman till exempel, och gör en budget. Visa dina skulder och gör upp en plan på hur det kan bli bättre. Jag har hittills inte träffat en människa som levt på ett vis att man inte kunnat spara pengar genom att göra en budget. Att inte ha en plan eller en budget för en fattig person är att slänga dina pengar i soporna. När du inte har mycket, har du inte råd att inte ha koll. Du måste veta hur mycket varje cigarettpaket kostar och hur många du röker i veckan, även om det svider i samvetet. Det är enda sättet att se till att pengarna som finns kvar räcker och att du inte lägger pengar på onödiga ställen.
7. Följ upp din budget och kolla så att du håller den. En budget är värdelös om du inte följer upp den. Om du budgeterar 1500kr i månaden för mat, så måste du hålla den summan. Ett hett tips idag när man har banken i mobilen är att inte ha pengar på kortet. Jag hade flera konton, som jag namngav Bensinkontot, Slösarkontot, Matkontot, Sparkontot och Inkomstkontot. I det första hamnade allt jag hade i budget att lägga på resor, i det andra de pengar jag ville lägga på nöjen, i det tredje förde jag över pengarna som skulle räcka till mat och i det fjärde förde jag över sparpengarna det första jag gjorde när lönen kom in, och den hamnade alltid direkt på Inkomstkontot. Målet var att direkt när lönen kom, föra över alla pengar till respektive konto, så efter lönen skulle inkomstkontot vara tomt. På så sätt måste du föra över pengar varje gång du ska handla, och då ser exakt hur mycket pengar du har kvar på respektive konto. Det blir plötsligt väldigt tydligt att du inte hållit din matbudget, utan att du måste hålla på och dubbelkolla dina kvitton. Om du hellre sparar kvitton och skriver upp i en bok, gör så. Men följ upp din budget och se till att du inte lägger mer pengar än du budgeterat på respektive sak. Om du upprepade gånger inte lyckas hålla budgeten, sätt dig ner och fundera på varför. Måste du byta hårsalong, matvarubutik eller till en billigare produkt? Eller kan du öka kontot som aldrig lyckas hålla sig nere? Vad prioriterar du? Att köpa just den sortens hårschampo, eller att lyckas hålla budgeten?
8. Skär ner där du kan skära ner. Jag har hittills aldrig mött en människa som inte kunnat skära ner på någonting. Det handlar om att prioritera. När man har koll på vad man köper blir det mycket enklare. När man uppskattar vad man gör av med är det lätt att underskatta. Som till exempel hur ofta man köper schampo, och vad man betalar för det. Eller tandkräm. Det är sällan ekonomiskt att åka till Ullared och storhandla, för du köper en mängd saker du inte behövde. Men det kan vara superekonomiskt, om du vill ha ett visst schampo, det är billigast där och du vet att du gör av med säg 5 flaskor om året. Då är det ju bättre att du köper det en gång där och har i ett år, än att du köper det fyra gånger för dubbelt så mycket allt eftersom. För min del använder jag till exempel inte smink. Jag sparar massor av pengar på det varje månad. Smink är inte viktigt för mig, därför skär jag ner på det. Däremot älskar jag att äta ute med min sambo och jag vill äta ekologisk mat, så jag prioriterar en större matbudget. I min nuvarande situation, med studiemedel och deltidsjobb, kan jag inte välja allt, utan jag får välja det som känns viktigt. Ha inte dåligt samvete om du till exempel har en hund och hunden kostar pengar. Om det är ditt intresse och om det ger dig livskvalité, så ska du prioritera att ha hund. Men då får du räkna på vad det kostar och prioritera ner någonting annat. Och var ärlig mot dig själv. Är du verkligen sugen på en chokladbit just nu? Behöver du verkligen just den där sortens bröd? Är det nödvändigt att köpa kaffe på väg till tåget när du kan brygga det hemma för en tiondel av priset?
9. Ha delmål. Som idrottare fick jag lära mig att inte sikta mot OS direkt, utan att sakta men säkert sätta upp små delmål på vägen dit. Jag ville hoppa 9 meter. Sedan 9,50. Sedan 10. Sedan 10,50... och innan jag visste ordet av var mitt mål plötsligt 12 meter. Hade jag drömt om 12 meter när jag bara kunde hoppa 8,70, så hade jag aldrig tyckt att det var roligt att hoppa och jag skulle ha känt mig maktlös och givit upp. Samma sak med pengar. Ha mål. Har du många skulder? Ring dem och sätt upp avbetalningsplaner och betala av en skuld i taget, istället för att försöka göra allt samtidigt. Om du vill öka ditt sparande, behöver du inte spara tusenlappar. Ha som mål att spara 1000kr på ett år. Det är inte ens hundra kronor i månaden. Det är mindre än tre cigarettpaket - eller två mascaror - eller två öl på korgen - eller en biobiljett. Och ge dig själv beröm för varje uppnått delmål! Stanna upp och klappa dig själv på axeln. Delmål ska vara lätta att uppnå. Om det är riktigt taskigt: spara en femma i veckan. Alla har råd att spara någonting, och det är känslan av att lyckas som är det viktigaste när man ändrar sin ekonomi, inte summan.
10. Bygg upp ditt nätverk. Om det är familj, släkt, skolkamrater, vänner, kollegor eller grannar spelar ingen roll: du behöver ha människor runt omkring dig. Du anar inte vilka chanser som dyker upp när du känner folk. Är det nytt jobb du vill ha, så får du inte det genom att titta på TV. Via Facebook eller ett kort samtal i kassakön kan du få nys om vem som letar personal eller vart du bör leta. Via nätet är det lätt att hitta information, men den personliga kontakten är viktigare. Om du kan hitta människor som redan är där du vill vara, våga fråga dem om mentorskap, våga fråga dem om råd och be om att få höra om deras resa dit. Ingen föds framgångsrik, även om många föds med silverskeden inom räckhåll. Om ingen vet att du drömmer om att bli X, kommer dem inte tänka på dig när det jobbet eller den utbildningen nämns. Ju mer människor du känner desto större skyddsnät har du och desto mer kan ni hjälpa varandra. Du kanske passar någons barn en dag mot en gentjänst, eller så tipsar dem om dig för att du är snäll. Ju trevligare du är mot andra, ju större chans är det att dem vill hjälpa dig.
Men viktigaste av allt: ge inte upp. Du är inte ensam eller mindre värd. Vi är många här ute som förstår dig och som vill hjälpa till. Vi är många som gjort resan och vi är många fler som kommer göra den här resan. Vill du ha min hjälp eller mitt stöd, så är det bara att säga till. Jag finns här. Men det är du som måste våga ändra dina negativa vanor om du vill vända ekonomin och bygga ett ekonomiskt stabilt liv.
Pengar är inte samma sak som lycka, men bristen på pengar kan göra lyckan svår att hitta.
I och med idag lovar jag mig själv att aldrig mer skämmas över min ekonomi,
hur bra eller dålig den än må bli.
I och med idag lovar jag mig själv att aldrig mer skämmas över min ekonomi,
hur bra eller dålig den än må bli.
Tänkvärt, skriver personligt men ej privat och när jag tänker efter har jag vare sig skrivet om sex eller ekonomi.