När man vill förtydliga

Jag skrev ett inlägg på bloggen för några veckor sedan som jag nu fått höra misstolkats väldigt. Jag skrev en veckosammanfattning om sommarens tyngsta vecka för ett tag sedan. Det hände extremt många jobbiga saker den veckan, saker jag ansåg var aningen för personliga för att skriva ut i detalj, men jag snuddade vid vissa känslor och detaljer. Den här bloggen är inte ett ställe att gråta ut på eller en plats att gnälla, men nu kände jag att jag var tvungen att ryta ifrån. 

Först och främst: Hela min tanke med dessa veckosummeringar har varit att hålla bloggen vid liv fastän mitt liv varit stressigt och jag inte haft tid att blogga som jag gjorde innan och som jag vill göra senare. Bloggen är för mig ett sätt att spara ögonblick för att sedan kunna gå tillbaka och se vad jag gjort, när det hände, inspireras och kunna påminna mig själv om vad jag gör och varför. Den startade som en sporre för att få mig att fotografera och pyssla mer, att jag skulle kunna gå tillbaka och se vad jag gjort och hur ofta. Bloggen är till för mig, och tänkt att handla om vad jag gör och varför, inte om människorna omkring mig eller mitt privatliv. Då och då påverkas det jag gör och det jag tänker på av vad som händer i mitt privatliv, men jag skulle aldrig någonsin hänga ut eller skriva om någon bekant eller nära person till mig på bloggen, bra eller dåligt, utan deras godkännande först.
Sedan är det jätteroligt om inläggen jag gör kan inspirera eller glädja någon annan. Jag älskar själv att läsa bloggar, och vet hur befriande det kan vara att få kika in i någon annans liv ett ögonblick och på så sätt få perspektiv på sitt eget.
 
Inlägget i fråga var väldigt tungt att skriva och skrevs på morgonen innan vi lämnade Jämtland för att fara hem till Gotland. Det skrevs efter en stressig och obehaglig morgon där jag fick gå upp tidigt för att åka till bilmekanikern i hopp om att han skulle kunna fixa vår bil på ett par timmar så att vi inte skulle missa färjan, som var den sista med plats på för att jag skulle hinna till jobbet dagen därpå. Hade vi missat färjan hade jag missat jobbet, inte bara en dag utan flera dagar, då alla färjbiljetter med bil- eller djurplats var slutsålda. Då hade jag dessutom två jobb förutom det egna företaget. Så jag var inte särskilt glad när det skrevs, men lättad över att vi strax skulle komma iväg och att vi hade goda chanser att komma på den där båten. Därav genomsyras också inlägget av en mer dämpad ton än vanligt.
 
Under den veckan blev jag riktigt illa behandlad av en kund, en äldre man, därav kommentaren om vishet. Jag arbetar deltid i en butik och det kom in en man som betedde sig, på ren svenska, förjävligt, mot mig. Men jag höll god min och gjorde mitt jobb så bra jag kunde och försökte att inte ta det personligt. Det satte dock avtryck och fick mig att må väldigt dåligt, troligtvis eftersom jag redan var försvagad och överarbetad. Som tur var, veckan därpå, kom samme man in igen och öste då beröm över mig och hur jag behållit lugnet när han höll på. Han bad om ursäkt för sitt betéende och det gjorde hela min dag. 
 
Jag fick veta en massa saker som sagts om mig bakom min rygg, och att min sambo hållit en hel del hemligt för mig. Det ledde till ett riktigt gräl mellan mig och min sambo, något vi inte haft på över ett år, och närapå hela helgen blev förstörd tack vare bristande kommunikation. Min sambo berättade att han hållit saker hemliga för mig eftersom han inte visste hur jag skulle reagera, vilket bara får mig att reagera starkare på något jag vanligtvis inte ens skulle ha reagerat på alls. Därav skrev jag i inlägget att jag lärt mig vikten av kommunikation.
 
Jag skrev att jag kände mig oönskad i mitt nya hem, vilket jag skrev eftersom jag fått skulden för saker jag inte gjort. Samma sak syftade jag på när jag skrev att det inte gått särskilt bra hittills att bo i någon annans hem, men där syftade jag delvis också på vår amerikanska hyresvärd.
 
Jag skrev att jag givit upp drömmen om att bo kvar i sambons barndomshem, på grund av ovan nämnda gräl med sambon. Grälet gällde delvis boendesituationerna vi haft och det slog mig hårt att det faktiskt inte spelar någon roll vart eller hur vi bor, så länge det är han och jag. Så länge vi får ha något eget, bygga något tillsammans, spelar det ingen roll vad eller vart. Den kommentaren var endast riktad till ord sambon sagt när vi grälade, och grundades mestadels på det han sagt i stridens hetta men också på meddelanden vi fått från USA under veckan av vår förra hyresvärd och rumskamrat, med hot om att behöva betala stora summor med pengar och det genast. Det grundade sig också mycket på hur den ovan nämnda rumskamraten skulle bråka över att ha behövt städa efter oss och göra sig av med alla möblerna lägenheten var möblerad med, när det var han som schabblat bort kontraktet, jagat bort ersättningsrumskamraten och sagt åt oss att lämna kvar allting åt honom.
 
Jag är enormt tacksam för att sambons föräldrar, främst pappa med blivande fru, ställt upp så mycket för oss när vi flyttade hem från Sverige. Vi har haft tak över huvudet och inte behövt betala en massor med pengar i hyra eller i bensin/diesel. Det har gett oss en fantastisk chans att komma på fötter här i Sverige igen, och helt ärligt vet jag inte hur det skulle ha gått om vi inte haft det, för det har varit så mycket drama och problem med den här flytten, med flyttlass och hyresvärd och gamla rumskamrater. Utan sambons pappa tror jag inte vi hade klarat den här sommaren. Vår hemflytt har inte varit lätt för någon men han har underlättat enormt på otroligt många sätt. Jag har ingen aning om hur vi kommer kunna återgällda honom för det, men det tänker vi göra. 
 
Det här blir första och sista gången jag kommenterar på påståenden om att något jag skriver skulle vara riktat åt eller hänga ut någon. Jag tror helhjärtat på att man pratar med, direkt, till människor. Och om någonting är jobbigt att säga någon i ansiktet, kommer det bara bli jobbigare om man väntar med det. Det är bara att dra plåstret, ta konversationen och fråga om det är något man undrar över. Den här bloggen är och kommer att förbli en dokumentation om en kvinnas tankar och upplevelser i en värld hon hyser många drömmar och mycket kärlek för. Den är övervägande full med kärlek eftersom att personen bakom orden är sådan att hon tror att man kan välja att fokucera på det fina i livet, och att även det svåra har sin skönhet det också.  
#1 - - Nenny:

Alltså! Du är så himla bra. Bästa Annie! Bästa bästa bästa Annie!!! ❤️ Älskar dig.

Svar: DU ÄR BÄST <3 Älskar dig! Lääängtar så tills du kommer!
Annie Brickman

#2 - - Inger:

Tråkigt att det har missuppfattats, men strongt att du tar upp det. Alltid lika bra att rensa luften. Håller med om att det är kul att "kika in" i andras liv. Kul om du orkar och hinner, jag tycker det är spännande att följa dina drömmar och tankar❣️

Svar: Tack! <3
Annie Brickman