När man sydde julgardiner
Julgardiner är något som jag aldrig riktigt prioriterat. Jag har inte ens funderat över det, inte direkt haft ett hem där fdet behövts. Men nu i år fick jag lite extra ansvar för att göra julfint i huset vi bor i, och då kändes julgardiner plötsligt väldigt viktigt. Men bor man på en ö är utbudet på gardiner längre än 250cm inte särskilt stort, i alla fall inte för rimliga priset. Jag kikade på några allternativ och på internet, men det var femhundrakronor och uppåt som gällde, för gardiner jag inte tyckte såg särskilt fina ut och som bara ska sitta uppe någon månad. Så jag fick en snilleblixt, tyckte jag, och köpte två par billiga vita gardiner på Rusta (Tove, 79kr/paret). Sedan klippte jag helt sonika av den ena och sydde ihop den med den andra. Mellan dem, för att dölja vad jag gjort, sydde jag ett guldband jag redan hade hemma. På det viset ser man inte att det är två gardiner som sytts ihop till ett par.
Ni fick jag det att låta väldigt enkelt. Det var det inte riktigt. Det tog säkert en vecka från inköpet tills jag var klar. Först hittade jag inte pedalen till symaskinen, sedan fick jag låna en pedal fast till en äldre symaskin som tillhör sambons styvmor. Det var så klart fel märke så jag fick låna hela maskinen istället. Men då fungerade den inte korrekt så jag tänkte be och få låna sambons mammas symaskin istället. Klockan hade däremot rusat iväg och blivit närmare halv elva så då sköt jag upp det till nästa dag istället.
Då hittar jag min symaskinsfot, men inte elsladden. Min mamma påstod att det var enkelt att få tag på en sådan, så jag tittade hur uttaget såg ut och begav mig mot öns enda tygaffär och enligt google, enda symaskinsreparatör. Men hon hade ingen att sälja eller låna ut, så jag svängde in på en second handaffär. Där hittade jag en sladd som sg ut att passa, så jag chansade på 10kr och den fungerade! Sedan bar det hem för att sy. Då fick jag brottas med min symaskin ett tag, för den fungerade inte som jag mindes. Och när jag änligen kunde sy, nålade jag fast och gjorde klart gardinerna efter att ha mätt väggen och gardinstången typ tre gånger. Efter sista sömmen inser jag att gardinparen jag fäste ihop är olika breda, näsatn en decimeter. Jag döljer det så gott jag kan, hänger upp dem och inser... att längden som var angiven på förpackningen och deras faktiska längs skilde ordentligt. Ena paret var en decimtere för långt, andra var perfekt i ena hörnet och blev sedan tre centimeter länfre i andra.... jag brydde mig inte. Jag var bara lycklig att äntligen ha julgardiner!
Då hittar jag min symaskinsfot, men inte elsladden. Min mamma påstod att det var enkelt att få tag på en sådan, så jag tittade hur uttaget såg ut och begav mig mot öns enda tygaffär och enligt google, enda symaskinsreparatör. Men hon hade ingen att sälja eller låna ut, så jag svängde in på en second handaffär. Där hittade jag en sladd som sg ut att passa, så jag chansade på 10kr och den fungerade! Sedan bar det hem för att sy. Då fick jag brottas med min symaskin ett tag, för den fungerade inte som jag mindes. Och när jag änligen kunde sy, nålade jag fast och gjorde klart gardinerna efter att ha mätt väggen och gardinstången typ tre gånger. Efter sista sömmen inser jag att gardinparen jag fäste ihop är olika breda, näsatn en decimeter. Jag döljer det så gott jag kan, hänger upp dem och inser... att längden som var angiven på förpackningen och deras faktiska längs skilde ordentligt. Ena paret var en decimtere för långt, andra var perfekt i ena hörnet och blev sedan tre centimeter länfre i andra.... jag brydde mig inte. Jag var bara lycklig att äntligen ha julgardiner!
Kattungen var instängd på övervåningen medan jag sydde, men bevakade städningen från sin egna plats i den före detta fruktkorgen i fönstret som sambons styvmor ställt dit åt honom. Det är verkligen den bästa platsen i huset, enligt honom. Hans fruktkorg.