När Annie...

Just nu känns allting grått, coh det beror nog mest på att vi alla här hemma är mer eller mindre förkylda och att vädret är mulet med kortvariga regnskurar. Jag var hemma idag för att ta det lugnt och kurrera mig. Jag har årets första bröllop i helgen och vill inte att min förkylning bryter ut, allternativt att den tonar ut innan. Så min tanke idag är att ligga i sängen, läsa på inför terminens första prov imorgon och försöka läka. Det är dock svårt när man inte vill vara hemma.

Att flytta till USA var en riktigt bra erfarenhet. jag har lärt mig så mycket om mig själv. Till exempel att jag inte tycker om att bo med roomies. Jag stör mig på så många saker, beteenden andra har som jag inte tycker är okej. Hur jag än försökter att andas och titta bort, blunda eller tänka possitivt så är det alltid någonting som någon gör som får mig att må rent ut sagt dåligt. Sedan flytten hit har vi haft sex officiella roomies, fem ytterligare inofficiellt och en sjätte som skulle flytta in men som absolut inte fungerade. Alla har varit otroligt snälla och trevliga människor, men det är stor skillnad på att vara vän med någon och att klara att bo med personen.

Som att man kommer hem med nya kuddar för att fräscha upp vardagsrummet. Åker bort över helgen och kommer hem och hittar dem på golvet eller bortslängda i ett hörn. Man kommer hem efter en sen kväll och köket är vänt upp och ner, trots at man storstädade dagen innan så är det marester och skräp, klibbigt golv och disk överallt. Eller när ens grejer försvinner och ingen sett till dem. Och så hittar man det veckor senare inkört i något skåp där det absolut inte ska vara, men ingen har ställt det där. Eller så hittar man inte sina saker alls. Dem försvinner. Eller så vill man bara hälla upp en kopp kaffe och sedan upptäcker att ens roomie druckit upp ens mjölk. Små saker. Eller som när man ber någon "snälla, kan du undvika att XXX" och personen säger "absolut, förlåt!" men gör om det gång, på gång, på gång, på gång, på gång...

 

Just nu är det så det känns här hemma. Jag längtar efter Sverige och vill inte vara kvar här. Jag vill bara ha ett hem ifred och få dricka mitt kaffe i lugn och ro utan att bli ledsen över att mina saker är slut eller mitt nystädade kök ser ut som en krigsskådeplats. Jag stänger in mig på rummet, för där vet jag att det är som det ska. Där försvinner ingenting. Det är min fristad. Jag tar in mina nya kuddar på rummet och dagdrömmer om att den här veckan är över, att den här terminen ska ta slut och att vi flyttar hem. Jag drömmer om att ha ett hem. Ett hem som jag kan köpa kuddar till i lugn och ro, ett hem fyllt av människor som älskar och respekterar varandra och som hjälps åt. Det må låta som en liten sak, men just nu är det min allra högsta önskan. 

Ett hem <3