När Annie...

Min absoluta favoritsyssla? FIKA! Och när man är på semester och hittar ett jättegulligt café måste man ju passa på. Jag kunde inte välja, så jag tog två bitar tårta. och jag är så glad att jag gjorde det, för dem gick så himla fint ihop men hade blivit lite enformiga att äta var för sig. Men jisses så goda! Sambon ville inte ha kaka. Han ville ha räkmacka. 

 Hela dagen kändes som en räkmacka. Carmel är verkligen en liten juvel bland städer. Om ni åker kusten upp mellan LA och San Fransisco är Carmel ett måste att stanna en natt, minst. Resturangerna ligger utspridda som små stjärnor i den lilla staden, alla lysande. Vi har ägnat de här dagarna åt att spendera (mina) pengar på olika resturanger. Om det är någonting man ska lägga pengar på i livet så är det god mat. Och fika. Helst fika. Mest på fika. 

Just det här stället kändes lite franskt, med sin öppna spis, gamla möbler från tidigt 1900-tal och citrongula väggar. Och jag fick nästan gott kaffe, serverat i en liten kanna. Jag vill inte att den här helgen någonsin tar slut. Den har varit fullkomligt underbar! Tur att minnen varar livet ut. Och om dem mot all förmodan försvinner, så har jag bilderna kvar.

Efter fikat gick vi i gallerier. Man får inte fota där, så jag tog inga bilder. Men jag hittade en favoritkosntnär. Hennes namn är Corinne Hartley och hennes statyer är helt fantastiska. Hon målar också, men det är statyerna jag älskade. "Very cheap too! Only $2700!" enligt konstgalleriets säljare. Njaa, riktigt så billigt håller jag inte med om att det är, särskilt inte för en studentbudget, men helt klart otroligt vackra! I verkligheterna. Man kan ju undra hur galleriet tänker när dem inte anlitar en fotograf när dem ska försöka fotografera bilder på objekt som dem säljer så dyrt... skrattretande dåliga bilder som tyvärr helt tar bort de magiska i hennes statyer. I verkligheten är dem så levande och full av små detaljer. 

Efter att ha fördrivit dagen med att vandra gata upp och gata ner, hand i hand, arm i arm, gnabbandes och diskuterandes, försjunkna i fridfull tystnad eller ingripna i drömmande framtidsvisioner, styrde vi stegen tillbaka tilld en där kyrkan. Sista bilden till läxan tog. Klar. Skönt. Och sedan kunde vi tillbringa resten av kvällen på hotellrummet. En helt perfekt dag på alla sätt och vis.