När Annie...

Idag har jag skypat med mamma, så inspirerad av det tänkte jag dela lite kärlek på nätet också. I en liten by i Jämtland växer en husdröm. Min mammas husdröm. Hon tillbringade varje sommar här hela sin barndom, och några veckor varje år hela min. För start ett år sedan tog hon tag i sina drömmar och hörde av sig till kommunen och sökte jobb. Fick tag på en annons och ansökte. Fick jobbet. Och flyttade.

Hon förlorade budgivningen på det hus hon då var intresserad av och flyttade in i en jättefin lägenhet i väntan på att rätt hus skulle dyka upp. Rätt hus men också i rätt läge. I sin släktby, den som grundades av vår anfader och där generationer av släktingat bott sedan sextonhundratalet, ligger bara ett fåtal hus och efterfrågan från rika norrmän som söker semesterbostäder slår oftast ut den lokala befolkningen. Vackra gårdar står och förfaller i ägo på norrmän som bara är där någon vecka om året, eller i ägo av bråkande arvingar som är för nostalgiska för att sälja men ovilliga att själav bo eller semestra så långt ifrån civilisationen. 

 

Min mamma är så häftig. Som faktiskt flyttade. Men redan innan, så skolade hon om sig och bytte karriär, satte sig på skolbänken över fyrtio år gammal, och visade mig och min lillasyster att drömmar slår in om man kämpar hårt nog, och man är aldrig för gammal för att förverkliga dem! Hon gick från bilmekaniker och föreläsare på volvo till textil- och träslöjdslärare. Och nu är hon utexamerad och arbetar för fullt sedan några år och är en av de populäraste lärana på sin skola, en förebild för ännu fler barn: hon visar att kvinnor kan även i mansdominerade yrken.

 

Det är jätteroligt att följa mammas sökande i jakten på det perfekta huset. I jakten på ett boende i byn hon älskar. Min mamma är min stora idol, som vågade bryta upp och flytta över 80 mil. Nu hoppas jag att hennes dröm slår in, och att hon kan få flytta in i en liten gård i sin släktby. All lycka, vackra mamma. Du förtjänar bara det bästa. Tack för att du finns, lilla mamma.