När Annie...

Jag fick packa ur pappas katt innan jag och min lillasyster tog våra väskor och traskade iväg till pendeltåget för att sedan ta snabbtåget till Stockholm och ett vanligt tåg till Östersund. Väl framme var det kolsvart och iskallt på ett härligt sätt. I mammas lägenhet väntade min hund och min katt, och alla hennes djur. Och det blev ett underbart återseende när jag klev ur bilen och min hund Lady fick syn på mig. Sedan den stunden har hon knappt lämnat min sida, och nu sitter jag och tittar på hur snöflingorna dalar ner utanför fönstret. Jag tänkte sammanfatta mina tankar från första dagarna:

Lycka är snö. Och att få jaga sin moster i den. I alla fall om man är en femton månader gammal valp.

Och så länge det inte blåser får det gärna vara riktigt kallt, det stör inte matte heller. Bra kläder och brist på vind gör det helt underbart med långa promenader även när det är sex-tio minusgrader ute. Men hur lycklig matte än är, kan det inte slå lyckan över att vara hund i snö:

För man måste ju köra ner hela nosen i den och jaga snöbollar. Bästa vinternöjet. Och är man istället kattunge och ett halvår gammal, så att man inte får följa med ut i snön, så går det lika bra med plastbollar också. Matte har varit omtänksam och tagit in ett träd med bollar i till katten. Eller hur var det nu?

Får man inte jaga julgranskulorna så går det lika bra att jaga fötter istället. Och får man inte det kan man jaga katt- eller hudnsvansar. Bara man får jaga någonting spelar det inte så stor roll vad det är. Eller, får och får. Är man ett halvår spelar det inte så stor roll om man får eller inte, man gör det ändå.

Men är man sju år, då ligger man hellre i fönstret och njuter av juldekorationen. Då är man medveten om att om man inte gör vad man inte får, så kommer matte med belöning efteråt. Är man däremot ett halvår och kattunge, eller ett och ett halvt och valp, då tror man att det går bra att sno vad man vill ha från köksbordet. Men mamma har ett hemligt vapen...

Och då lägger sig även små kater under bordet och väntar på sin tur i stället. Medan stora katter sätter sig i fönstret där man har utsikt över vad som bjuds, och där man inte blir bortglömd. Och när mattarna ätit upp sitt kan man jama site och få sin del efteråt. Är man sju år och katt har man lärt sig ett och annat trick.

Annars då? Mamma bor superfint. Hon har en lägenhet här i väntan på att hitta drömhuset, och i mina ögon är det en oslipad diamant. En gammal skola från sekelskiftet, med gamla tapeter och högt i tak. Det saknas stukatur och kakelugn, men annars är det verkligen en dröm att mellanlanda i. Mamma har gjort det så himla mysigt, och vi sitter mest i köket och dricker te och fikar och pladdrar som man gör när man inte setts på ett och ett halvt år eller så.

Och ute är det som sagt vad kallt. Men inne är det varmt och mysigt. Det är antingen helt tyst och lugnt eller kalabalik när kattunge eller valp löper amok. Precis så som ett hem ska vara kring jul. Fullt av stim och stoj och sedan fridfullt igen.