När man suttit barnvakt

När man kommer hem till tindrande ögon coh en tvååring som gastar "Annie! Annie! -Nie, -nie, -nie, -nie!" snabbare och snabbare och studsar upp och ner i soffan med en handduk instucken i byxan, då skingras tankarna på allt annat.
"Varför har han en handduk i byxan?" frågade jag sambon.
"För blöjorna tog slut"
"Ska jag gå och köpa nya?" undrade jag roat.
"Nej då, det här fungerar fint" konstaterade sambon.
En halvtimme senare var handduken nerkissad och en nöjd bebis låg naken på en ny handduk på golvet.
"Ska jag gå och köpa blöjor?" frågade jag igen, än mer road.
"Nja, jag tror det går bra."
En stund senare sopar jag till sambon:
"Älskling, nu bajsar han"
"HÅLL HONOM STILLA!!!!!"
"Ska jag gå och köpa blöjor?"
"Joo... det vore nog rätt bra."

En liten tvååring var superlycklig även i en ny blöja och sedan tillbringades flera timmar med vilda lekar i vardagsrummet och testande av alla möjliga och omöjliga gränser, tills mamma och pappa kom och hämtade sina små troll och jag och sambon kunde sjunka ihop utmattade i soffan och undra hur sjutton föräldrar gör det här på heltid. 
De där lysande ögonen och de där små kramarna och pussarna. Det gör det värt utmattningen!