När Annie...

Det var en riktigt grå och trist morgon när jag steg upp ur sängen i pappas lägenhet strax utanför Göteborg för att sedan ta pendeltåg och sedan flygbuss till Landvetter. Chauffören på flygbussen var sådär underbar att man inte kunde låta bli att le när man såg honom hjälpa folk med bagaget. Och han var riktigt duktig på tre språk. Det livade upp en annars riktigt trist morgon. Fy vad grått och dött Göteborg är! Och varför måste alla klä sig i så trista färger? Det var en fröjd för ögat att se planet i dess färgprakt, och timmen till Gotland gick fort när vi fick kaffe och muffins och jag avnjöt en fototidning. Lyxliv.  

Och ovanför molnen var det inte grått. Fastän det var mitt på dagen var det alldeles gyllene ovanför molnen. Och så platta dem var! Jag var bara tvungen att ta fram kameran. Det var som om någon kört molnen i en mangel. 

Och alldeles kort efter avgång var det dags för landning, och vi dök ner under de där tjocka molnen och jag fick se Gotland igen. Även om det säkerligen var lika grått där som I Göteborg, så kändes allting så mycket vackrare här. Allt var blått istället för grått, landskapet vilande istället för dött. Och världens bästa Malin väntade på flygplatsen med sin underbara flat coated retriver. Den hunden alltså! <3

Vi tittade förbi sambons föräldrar på jobbet innan vi åkte hem till sambons barndomshem. Det är en så himla vacker gård och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag och sambon tar över den en dag. Den har sådan potential att bli det drömhem jag aldrig vågade drömma om. och som jag fortfarande inte ens vågar drömma om. Jag kommer att flytta dit när jag kommer från USA, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig kommer behöva flytta därifrån. Men det är upp till sambon och vad hans drömmar kommer att vara. Jag visar mer imorgon, för nu måste jag ta väskorna och lämna ön igen.