När Annie...

Idag vaknar vi till vår sista dag i Jämtland. Snart är vi tillbaka, men idag dröjer vi kvar i mina barndomsminnens fristad. Imorgon är vi ute på vägarna igen. På väg hem och på väg bort. Sambon ska släppas av på flygplatsen och sväva iväg till Paris några dagar. Jag och bilen och min vuxna katt rullar vidare ner till Oskarshamn där vi med färjans hjälp far vidare mot Gotland. Det kommer bilder från idag också, men jag tog närmare 180 bilder igår och vem vill inte titta på valpar?

Här har vi en liten filur som över på att leka med leksak, för det måste man ju passa på med medan syskonen vilar i en hög en bit bort eller brottas med den där lockhåriga gotlänningen på andra sidan altanen. Det var ju inte lätt att fotografera dem. Allihopa skulle ju vara i kameran och slicka på linsglaset...

När dem inte tuggade på örsnibb, vill säga. Eller blev upplockade av kärlekskranka mormödrar, mammor eller blivande valpägare. Och när ma  inte hådde örsnibbar var glasögon och hår helt klart godkända alternativ att stoppa i munnen. Jisses vad härliga dem är, de små! Och vad dem luktar gott i den här åldern!

Men när man tuggat klart är det bästa som finns att lägga sig i en enda stor hög av syskon. Om man inte är trött nog att sova kan man tugga på dem som redan sover. Dem märker ändå ingenting.

Jisses, jag älskar dig redan, lilla vän. och vad du är efterlängtad! <3