När Annie...

Solen skiner, det är varmt och härligt ute. Det känns som sommar, fastän det bara är vår. Här är ju vädret alltid somrigt om våren, men det känns underbart efter månader av kyla och mer regn än på många år, äntligen få njuta av solen. 

Överallt blommar det och fåglarna sjunger så vackert. Jag har extra spänst i stegen för nu är det mindre än två månader kvar tills jag flyttar hem. Jag och sambon hade ett bra samtal igårkväll om drömmar och planer och tankar, vilket gör mig än mer peppad på att låta livet ta sin början, på riktigt. Jag visade honom mina planer för sovrummet, försökte få honom att visualisera hur det kommer att se ut, men han skrattade bara och skakade på huvudet. "Jag får se när det är klart" lugnade han mig. För tanken är ju att jag kommer kanske en månad före honom till Sverige. Förhoppningsvis hinner jag måla om, sätta upp tapeter och fixa i ordning en bättre garderob så han kan komma hem till lugn och ro och en överlycklig Annie som fick precis som hon ville.  

Så idag firade jag lovets första veckodag med att promenera ner på stan, kika in i vår lokala kamerabutik och fråga frågor tills butiksinnehavaren såg ut att vilja kasta ut mig men tvingade sig att le. Men jag fick veta allt jag behövde om vilken kamera som har vad jag söker just nu och vad som är på väg ut på marknaden. Jag hade nämnligen fått tips om en Fujifilm, men den håller inte kvalité nog och är så oergonomisk att det inte finns en chans att jag skulle fota med den. I butiken blev jag nästan frestad att testa kameran ovan, men vid närmare eftertanke så bli det en ny Canon 5d fast M4 när det är dags för ny kamera. Och tills dess kanske en M3:a som sedan kan bli backup. Men jag var faktiskt lite frestad att gå till Nikon där ett tag!

 

Det är många beslut som ska tas i och med en Sverigeflytt. Jag har bokat flyttlass nu och jag har börjat annonsera och nätverka i Sverige. Vilket känns riktigt läskigt! Men så roligt. Så för att fira min företagsamhet knallade jag in på en antikaffär och gick där och drömde och log för mig själv i över en timme. Jisses vad jag har saknat loppiskänslan!

Just den här butiken består av ca 10-20 säljare som alla har olika sektioner men för oss kunder känns det som en butik med olika avdelningar. den heter antikaffär, men det är mer än loppis. Priserna kan variera lite bland säljarna, men för det mesta är det rimliga priser. Jag går in där då och då, men köper sällan någonting. Det roliga med loppisar är ju jakten. Den här jakten var dock väldigt lönsam, för butken. Det började med en burk vars budskap och mönster bara var alldeles för fint för att lämna bakom mig. 

Sedan fanns det jättemycket roligt att titta på. Gamla bilder, kuriosa och nostalgiprylar. Vissa saker fick hjärtat att bulta och idéerna att löpa amock i huvudet. Inte så mycket att jag behövde köpa prylarna, men idéer om hur saker kan återanvändas, visas upp och se ut i ett riktigt hem. För ska man vara ärlig, så är väl de mesta i sådana här butiker mest skräp. Det roliga är att mitt skräp är någon annans skatt, och vise versa.  

Jag längtar väldigt mycket efter att ha ett hem att inreda. Tanken på att det där hemmet inte är långt borta nu känns jättehäftigt. Just nu håller jag och sambon alla dörrar öppna. Tanken just nu är att jag bor i hans föräldrahem de kommande två åren vad som än händer. Just nu är livet så ovisst och sambon löser der genom att inte göra planer alls. Men jag fungerar inte så. Jag behöver ha tryggheten i att ha en plan, om än väldigt enkel. Jag kommer inte från en bakgrund där jag har råd att ta en dag i sänder utan att planera, och som blivande egenföretagare så måst ejag ha en plan.

Förhoppningsvis flyttar sambon med mig till Gotland in i huset och vi stannar där. Men skulle han bli kvar i USA eller om vår relation skulle ta slut, så har jag en viss trygghet i att ha planerat att stanna där i misnt två år. Det gör att jag känner att vi har ett avtal och att jag känner mig säker i att få ha ett boende även om det värsta skulle hända. Det känns skönt att ha pratat om det. Är det så att sambon flyttar till Sverige men inte fixar och bo på Gotland, så får vi lösa det när vi kommer dit. Är det så att vi skiljs åt så kan jag ju i längden inte bo kvar i sambons föräldrahem hur goda vänner vi än skulle vara. Det skulle ju kännas fel. Så jag kan ju inte planera att bo där i all evighet även om det känns som cdrlmscenariot just nu Nu känns det väldigt otroligt att vi skulle gå skilda vägar, men man vet aldrig. Vi har en oviss framtid framför oss och avstånd och ovisshet är generellt inte bra för relationer.

Så i ovissheten finns rädslor, men också mycket glädje. Vissa planer kan man göra oberoende av plats. Vissa drömmar kan man ha oavsett vart man kommer att bo. Att gå runt i en loppis och titta på vad som är kvar efter det förflutna gör det mycket mysigare att tänka på framtiden. Att veta att den kommer, tids nog. Just nu vet jag att en dröm jag närt i snart fem år, blir verklighet om ett par månader.

Dagens jakt gav ett extra fint byte, som alla utom en vibrerar av framtidsdrömmar. Världens finaste burkar, en för te och en för något mindre matigt ("Vad tror du om tvättmedel eller diskmaskinsmedel?" frågade jag samon. "Varför då?" svarade han. "För att den inte är ren nog för mat men snygg nog för att användas ofta?"). Och så svängde jag in på Worldmarket på hemvägen och köpte kakor. Göteborgs kex, det enda från min hemstad som jag verkligen kommer att sakna!

Jag hittade två lås som i framtiden kommer hamna på ett hembyggt skåp. Jag visade den överlyckligt för sambon, som kliade sig i huvudet och frågade vad det var för någonting. "Det är asiatiska lås för till exempel ett skåp!" svarade jag otåligt. "Hur vet du att dem är asiatiska?" frågade han förvirrat. "Stilen är asiatisk" förtydligade jag "Det ser du ju på formen". "Hur då?" undrade han igen. Jag suckade otåligt: "Men dem är ju rundade! Europeiska eller västerändska dörrlås ser ju inte ut så här". Sambon har uppenbarligen ingen koll på stilhistoria. Men han fick en liten lektion av mig. Oavsett om dessa är fejk eller inte, så kommer dem bli supervackra på skåp i en inte alltför avlägsen framtid.

Förutom det köpte jag en helt onödig tvättbräda med instruktioner i hur man tvättar fina undekläder. Och en ännu onödigare barnbok om Kejsarens nya kläder. Men den var bara så fin, och på halva priset. Böcker kan man aldrig ha för många av...! Särskilt inte gamla godingar från 75 trycka på tjockt papper och i så fint skick att den skulle ha kunnat vara gjort igår. Jippie!