När Annie...

En av mina klasser är avslutad. Det firade jag och en kompis med en shoppingrunda i söndags, och sedan med att se Beauty & the Beast. Sedan dess har jag kämpat mot huvudvärk ett par dagar i rad. I veckan har jag ett stort prov men annars är det den lugnaste veckan hittills, för nästa vecka har vi lov. Jag hade totalt missat att det är så snart. En del av mig vill åka hem till Sverige och ta farväl av min hund, men en annan del känner att det bara vore dumt. För det behöver inte vara slut än, och jag vill inte tynga henne med ett avsked igen. Tiden vi fick i vintras var vacker nog som sista minne, om det värsta skulle hända, och om jag har tur får jag en sista tid med henne i slutet av Maj. Skolan är ju snart slut nu ändå. Så istället sitter jag hemma och kämpar mot huvudvärken och njuter av ett halvstädat sovrum.

Sambon påstod nämnligen att nästan allt i bokhyllan var mitt, så självklart rev jag ut allting och delade upp i två högar. Det visade sig att det mesta var hans. HA! Vi gick igenom vad vi hade och vad vi kunde göra oss av med. Sedan ställde jag in allt fint på "min" hylla. Han tryckte in resten  på "sin". Kan ni ana vems hylla som är vems? 

Nu ska jag stänga ner datorn och dricka mer te, se "Escape to the country" och dagdrömma om hur livet på landet på Gotland kommer att bli. Jag börjar så smått ställa in mig på att komma hem så fort skolan är slut. Jag har inte tagit det slutgiltiga beslutet än, men det lutar år sista dagarna i Maj. Jag måste bestämma mig snart, och börja planera. Men det är ett svårt beslut att ta, och jag märker att jag måste växa in i det snarare än att kasta mig in i det, så som jag vanligtvis gör. Det är svårt att lämna någonting som känns tryggt och stabilt mot ovisshet och främmande. Men för varje dag känns det som om jag ser mer och mer fördelar med en tidigare Sverigeflytt än planerat. Och innerst inne vet jag, att vad som än händer, så kommer det att bli till det bästa.