När man har packat ner sitt liv i USA

Hej hopp, här kvittrar fåglarna mot en molnfri sky. En hund skäller i fjärran och en kattunge leker på mitt smutsiga men tomma golv. För rummet har inte varit så här tomt på ungefär tre år. Nu har nedräkningen börjat, lådorna har packats och vårt liv i USA är inne på sina allra sista rader innan vi påbörjar nästa kapitel i livet. 
Att packa ner sitt liv i lådor är en bitterljuv känsla. Man hittar minnen man glömt fastän man vill minnas. Man hittar minnen man försökt glömma och gömma undan. Ibland hittar man en kattunge i någon låda. Ibland hittar man ingenting, för det har blivit alldeles för stökigt. Men framförallt hittade jag sambon sittandes i sängen bläddrandes bland sina papper, med ett mjukt leende på läpparna, mestadels tyst, men när man minst av allt hade tid med det så utbrast han ett litet "Åh, Annie, kom och titta!".
Så jag tittade. Vi satt tätt intill varandra och var nostalgiska ihop. Packade ihop sex respektive tre år av liv i USA i fjorton lådor som sedan bars ut i vardagsrummet. För nu är det dags att börja om. Eller kanske snarare förnya oss. De bästa minnerna ligger nu i lådor och är på väg hem. Resten finns kvar i hjärtat. 
Och kattungen löper amok på det tomma golvet. Förhoppningsvis kommer lilla Ninja också komma med oss från USA, kanske till och med ungefär samtidigt som flyttlasset anländer till Sverige.
#1 - - Inger:

Så häftigt med ett nytt kapitel å allt ni har framför er! Å så hoppas jag på att Ninja får ett pass och kan flytta ihop med er. 😊 Ha en bra resa!

Svar: Tack! <3
Annie Brickman