När flyttlasset äntligen kom fram

I torsdags ringde telefonen. "Går det bra om ert flyttlass kommer på Måndag klockan nio?". Om det gick bra? Efter fem månaders väntetid kändes det mycket mer än "bra". Så vi gick på gårdsplanen redan klockan åtta och väntade, jag och Hollie. Eller, jag väntade. Hon tyckte bara det var kul att gå fram och tillbaka på gården och spana efter vad nu hon trodde jag spanade efter. När dem väl kom dock, omkring klockan tio, fick Hollie fint vänta i köket medan vi lastade av inne i den gamla ladugården.
 
Den här synen hade jag verkligen längtat efter. Ett paket var skadat och det var noterat att någonting saknades, men inte vad. Jag har ännu inte listat ut vad det är. På torsdag kommer sambon och då kanske vi kan lista ut det tillsammans. Än så länge vet jag att en sko saknas. Men förutom den så tror jag att kartongen är komplett. Det obehagliga med lappen var att vi inte är säkra på om den syftade på att en hel kartong saknas, eller bara en sak från kartongen. Oavsett så var det ingenting av det viktiga. Min dator är här och lådan med studioutrustning kom fram. 
 
 
Jag lastade in det som skulle till kontoret i gårdens skåpbil och or iväg till kontoret direkt för att lasta av. Bara ett fåtal kartonger lämnade jag kvar hemma, de som var för tunga för mig att bära själv utan sambons hjälp. Jag är inte den mest tålmodiga personen, så det här med att inte göra någonting alls tills han kommer fungerar inte med mig. Och be om hjälp? Nej då. Kan själv. Nu längtar jag efter torsdag, då jag ska dit med sambon och göra klart. Eller, klart och klart, men användbart i alla fall!
 
Så underbart att äntligen ha allt här!
#1 - - Erika:

Skönt att ni äntligen fått era prylar men vad trist att en del verkar saknas!

Svar: Eller hur! <3
Annie Brickman

#2 - - Dan Brickman:

Skönt att det viktigaste är med i alla fall. Den dagen jag slutar på mitt nuvarande jobb som är i speditionsbranschen ska jag fira med en tårta. Vilken skurk bransch det är tyvärr och dom största rederierna typ Maersk är värst :(

Svar: Tack! Ja, det här var ett helsike... kan inte förstå hur du orkar sitta med sådant här dag ut och dag in. Kanske enbart fungerar eftersom du inte älskar sakerna som skickas fram och tillbaka ;-)
Annie Brickman