När man vandrade tillsammans i solnedgången
Dessa bilder är en vecka gamla, nästan två, men jag har inte hunnit kika på dem, förrän nu. Det var jag, sambon och Hollie. jag packade in dem i bilen och sa "nu ska vi ut på äventyr". Ingen av dem protesterade. Det var kallt som sjutton, men så himla mysigt.
Det är det här jag älskar med Gotland. Det fantastiska landskapet med sina formationer och stränder, stenar och träd. Jag älskar raukarna. Mötet mellan land och hav. Och det är fantastiskt att dela det med sambon. Nu även med Hollie. Hon älskar att få hänga med på äventyr och har till och med lärt sig hoppa in i bilen själv. Allt för att få vara med husse och matte.
Att hoppa är hon förresten en hejare på! Ni ser vattnet där? Husse stod på andra sidan, så då hoppade hon helt enkelt till honom. För just vatten är hon inte så förtjust i, även om det är kul att plaska tassarna och gräva i det. Hon börjar bli så stor!
Min lilla familj.
Två stycken små klätterapor.
Okej, tre då.
Matte var såtaskig som klättrade upp dit Hollie inte kunde följa efter. Men Hollie gav inte upp förrän efter några riktigt bra försök. Den som sa att hundar inte kan klättra har aldrig träffat Hollie.
En underbar kväll med familjen, på ön jag drömt om i många år.
Ser verkligen underbart ut!