När man summerar veckan
Den här veckan har sprungut förbi! Jag och sambon slutade veckan med att bli dunderförkylda och började den med att min pappa och farmor var på besök. Hollie charmade dem totalt medan dem var här. När dem åkt hem röjde vi sedan på övervåningen. Det behövdes och vi är inte klara än, men det är beboligt där uppe nu. Nu ska bara källaren röjas och packas om, så det finns plats när flyttlasset kommer och så att det som ska till loppis kan flyttas till en plats där det inte är ivägen. Vi skulle ha haft en loppis på gården, men det får bli till våren. Nu är hösten här, om än aningen för tidigt. Vädret för dåligt och turisterna borta. Personligen tror jag på att ha loppis när sommargotlänningarna kommit hit och ska fixa sina sommarhus, när Gotlänningarna har semester och flyr Visby för att slippa turisterna och vill ha annat att hitta på. Det känns jättekonstigt att tänka sådana tankar, när den här sommaren ännu inte helt avslutat. Men det gör jag. För om det är någonting jag lärt mig så är det att framtiden kommer, tillslut, hur avlägsen den än känns i nuet.
Den här veckan har jag lärt mig...
... att min familj är den finaste på jorden och att dem betyder allt för mig.
... att Hollie kan vänta på sin mat även om jag lämnar rummet.... att gamla lastpallar kan bli vackra tv-bänkar (mer om det senare den här veckan)
... att jag och sambon har helt olika smak på TV-serier när vi är sjuka.
... att min sambo är en samlare av högsta rang och gärna har skräp kvar och framme synligt eftersom det "finns ett viktigt minne" bakom prylen i fråga... mitt hem lär aldrig bli så fint som jag har drömt om så länge vi lever under samma tak. Hemska lampor, egengjorda prydnader och upphittade föremål ska tydligen inte bara sparas utan dessutom stå framme och synas på bästa plats. Och även fula möbler ska vara kvar på grund av minnena bakom. Och vi ska inte tala om alla "bra att ha"-saker. Sista ordet är dock inte sagt än...
Den här veckan har jag...
... accepterat att vår boendesituation bara är tillfällig. Det kommer att bli fint tillslut, jag måste bara ha tålamod. Det är okej att rummet är jättemörkt i brist på lampor, eller att vi sover på en madrass som inte alls passar sängen tillsvidare. Det är lite som att bo i lägenheten i USA när vi just flyttade in och allting var nytt. Det måste få ta tid. Och det blir alltid bra tillslut.
... jobbat, jobbat och jobbat.
... fikat massor med pappa och farmor. Svenskt fika är verkligen underskattat!
... fotograferat nya, fina bilder på Hollie. Hon växer så att det knakar och väger snart 10kg!
Jag har längtat efter...
... att få klart garderoben! Jag lär längta efter det tills det händer. Det vore så skönt att få ordning på kläder och lakan och känna att det här inte bara är ett boende utan ett hem. Det är en pärs att bo i kaos för någon som till stor del är perfektionist.
Jag har drömt om...
... att få inreda och bo i ett eget hem. Saknar mycket att mina grejer och att ha det runt omkring mig. Det är riktigt jobbigt att packa om ägodelarna och minnas alla drömmar man burit sedan man fått/köpt dem och inte veta hur länge det dröjer innan man faktiskt kan ha dem framme. Vissa saker blir förstörda av att bara ligga i en källare eller på en vind, men framförallt känns det inte hemma om man inte är omgiven av andras saker. Det är därför det blir så skönt nu när vi börjar få ordning i de två rummen på övervåningen där vi bor. Det börjar kännas mer som oss och mindre som sambons baby- eller pojkrum. Förutom rummet vi fixade i helgen. Det är obehagligt likt sambons gamla pojkrum i Växjö, där vi satt och såg på film och TV:sierier för ganska så exakt tio år sedan. Jag har lite idéer på hur det kan fräschas upp, men mer om det imorgon!
Jag har önskat...
... att få igång internet bättre på övervåningen. Det fungerar inte i vårt sovrum och det är riktigt segt generellt på övervåningen. Jag saknar att ha ett rum att krypa tillbaka till, stänga in sig i och bara få mysa. Det går inte riktigt när rummet saknar belysning och internet och det man gör kräver både ljus och nätverksuppkoppling. Men det kommer, man får ha tålamod!
Och tålamod har alltid varit min akilleshäl.