När drömmar blir dyrare och dyrare

 
Livet går vidare och tar riktningar man inte förväntade sig. Jag skrattade lite när jag kikade på mina minnen idag. För sju år sedan drömde jag om en reflexskärm. Varför minns jag inte, men jag minns hur mycket jag ville ha en. Nu är det en självklar del av mitt liv. Jag tror att jag har tre stycken egna, sedan har sambon en till. Idag drömmer jag om en egen studio, om en yta stor nog att ställa upp både blixtar och reflexskärmar. Jag har siktet inställt på att antingen betala för ett hörn av Sockerbruket i Roma, där jag har kontor för tillfället, eller på att köpa och bygga om en gammal lada. Om sju år får vi se vilken av dem drömmarna som slog in, eller om jag är någon helt annanstans än vad jag drömmer om idag. Livet beter sig ju på det sättet. För sju år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle bli fotograf och egenföretagare. Och nu sitter jag här, i köket på huset jag köpt med sambon, och planerar företagets utveckling under sommaren och hösten. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, för ibland slår dem in!