När Visby åter förtrollades bakåt i tiden

Varje sommar, en vecka om året, händer någonting magiskt. Visby trillar delvis hundratals år bakåt i tiden. I somras hann jag nästan inte uppleva det, men till min stola lycka hölls det en julmarknad över en helg då delar av staden återföll i forntiden. En allt för liten del, en alltför kort stund. Men något att se fram emot.
Det var en underbar stund, i alla fall, om än alltför litet och alltför utspritt för att kännas som ett bra event. Men vi kunde i alla fall vandra mellan stånden och njuta av de få som kom med medeltidskläder. Vi hade inget varmt nog och var klädda som vanligt, till min besvikelse. Jag hade hoppats på att hinna klart med en mantel, men jag lyckades sy tvärfel och hade inte tid att sprätta upp och sy om igen.
Vi njöt av att äta pannkakor tillagade över öppen eld och av att se de duktiga svärdskämparna duellera mot varandra framför en av Visbys alla kyrkoruiner. Det är lite underligt, att något som en gång i tiden antagligen var strängt förbjudet (att dra och korsa svärd vid kyrkdörren) och förknippat med fara, numera är ansett som exotiskt och vackert.
Nu när jag ser tillbaka på dessa bilder, som blivit liggandes på datorns skrivbord i brist på energi, glädje, ork och kreativitet, känner jag hur det pirrar svagt i maggropen av längtan. Efter att färdigställa den här manteln jag påbörjat och besöka årets medeltidsvecka, den som är på sommaren och är så mycket mer.
Förra året var så tungt, så grått och så tufft. Alla år är tuffa. Alla år har sina motgångar och sina svårigheter, men också sina glädjeämnen och sina lyckliga dagar. Varje år har en vår och en höst, en sommar och en vinter. Det är så livet är. Det finns alltid problem man måste lösa, och när dem är lösta fokucerar man på nästa. Men just nu har jag styrkan att njuta av bekymren istället för att stressa iväg från dem mot nästa. Jag längtar efter sommaren och medeltidsmarknaden. Men jag njuter av att det är lång tid kvar tills dess.
Kanske hinner jag till och med färdigt med min mantel...