När man varit i Ljugarn
Gotland är fullt av fantastiska, natursköna områden. Jag minns när jag ställde klockan på typ tre på natten, åkte runt och fotograferade soluppgången för att sedan åka till stugan vi bodde i och sova några timmar till innan det var dags att gå upp på riktigt. Jag minns hur levande jag kände mig. Jag känner mig alltid som mest levande när jag är i naturen. Den där tidiga morgonen, hur dimman och solen sammarbetade för att skapa en magisk timme där det bara var jag och fåren som betade stillsamt i hagen.
I helgen var jag i Folhammar utanför Ljugarn. Det är ett helt fantastiskt raukområde. Jag fotograferade ett bröllop på den kanske sötaste gotlandsgården någonsin i närheten. Inför bröllopet åkte jag ut och kikade på platser för själva porträtten och tog en lång promenad bland raukarna. På ett sätt var det jättesynd att paret bokade en så tidig fotografering. Svensk sommar är inte det bästa om man vill ha vackert ljus, för solen går ner väldigt sent om man vill ha riktiga solnedgångsbilder. Men det går att få fina bilder ändå. Man får bara tänka lite annorlunda.
Ljust ljuset är det jag brinner för, det jag älskar, som får min själ att darra i kroppen när jag håller kameran i händerna. Det är ljuset och mötet med människorna framför mig som gör det här med fotografi så vackert. Och när det inte är människor i bilderna, så kan jag går och bara andas in det. Ibland tror jag att kameran bara är min ursäkt för att få gå i naturen när den är som allra vackrast. Det är nog så här religiösa människor känner sig i kyrkan. Känslan av total tillhörighet och balans.
Det är bara alvsången som saknas. Det finns magi där det finns tro, oavsett vad man tror på.
men åh gotland så vackert!!!! inte varit där på säkert ..... 10 år typ.