När man varit med Hollie på Timrå BK
I helgen träffade Hollie fyra av sina helsyskon igen! Det skulle ha varit fem, men två var tvugna att stryka och den ena kom inte alls ens för att titta, vilket var lite tråkigt men knappast konstigt. Vi var alltså fyra från kullen som körde mentalbeskrivningstestet, och en som satt och väntade i bilen och fick träffa syskonen efteråt. Det var lite roligt i just Hollies kull, eftersom dem var åtta valpar, fyra tikar och fyra hanar, där två av varje hade ungefär samma teckning. Nu var det en från varje teckning som körde, två tikar och två hanar. Det var himla kul att se.
Och med som stöd, eller snanare maskotar, var Hollies nya halvsyskon som ganska nyligen flyttat hem till sina nya familjer. Uppfödaren behöll en liten flicka, med vackra blå ögon, och en av de andra valpköparna hade vägarna förbi och dök upp med sin lille hane. Det blev ett kärt återseende både för mor och son. Chili, Hollies mamma, nosade glatt på sin son som försökte (förjäves) dia lite. Det var jättekul att se Hollies lilla familj, och man blev ruskigt valpsjuk av att se dessa små aussietroll rulla runt med varandra i gräset.
Få saker på jorden är sötare än en aussievalp. Två aussievalpar är verkligen Sweetness Overload. Så härliga och keliga var dem också, för tuggandet kunde dem glatt ta ut på varandra. Vi ägare var rörande överens om att dessa små sötnosar är riktiga pirajor de första månaderna i livet, och att det helt klart är värt att offra sin näsa eller några fingrar för att klappa dem ändå.
Mamma Chili var helt okej med att gå från knä till knä och ta emot vår kärlek. Det var gott om famnar att sätta sig i en stund. Jag tycker inte att Hollie är så lik sin mamma, för mamman lägger nästan alltid ner öronen, medan Hollie oftast har sina uppe på sitt pigga vakna vis. Om några år vore det jätteroligt att ta valpar på Hollie, och behålla en. Än har jag fortfarande rumsrenträningen i för färskt minne för att lockas att ta hem en ny lten piraja.
Hur söta dem än är... för söta är dem!