När man åkte mot Ramnäs

 
Trettiofjärde gången gilt. Jag har försökt ladda upp det här inlägget hela dagen... men alltid krånglar något! Here we go again...! Hopefully...
 
Det mysigaste med att åka bort och vara ledig är att få vara spontan. Att inte planera så mycket. Att kunna få syn på en skylt med Café ch svänga av i sista sekund. På väg igår upp mot Ramnäs körde vi en annan väg än vi brukar, lite för att få omväxling och lite för att vi hoppades kunna komma till en stad med öppna resturanger lagom till lunchtid. Färjan var ju inne vid halv elva, så allt var ju stängt bortsett från snabbmatskedjorna, och vi ville ha något bättre än så. Därför svängde vi av när vi såg en skylt med Café och Öppet längs den lilla landsvägen. Det såg så mysigt ut helt klätt i frost och ett tunt lager snö.
 
 
Inne var det lika mysigt, och det fanns både varm mat och fika. Utbudet var inte så stort, men vi bestämde ändå för att stanna och äta något. Jag bad sambon sätta sig medan jag fotograferade lite i väntan på maten. Det var bara vi där, så det var mysigt och lugnt. Lite roligt var det att jag bad sambon sätta sig vid ett visst bord, och det gjorde han. Sedan visade det sig att han inte hört att jag bett honom, utan att han valde samma bord av samma anledning som jag: att möblerna var så fina och att det var vid adventsljusstaken och fönstret.
 
  
Det fanns lagom många allternativ och jag blev väldigt fikasugen när jag kikade ner i disken. I efterhand kan jag dock önska att jag köpte något sött istället för ciabatan med morazella som jag valde. Sambon tog Nachos. Vi åt under relativ tystnad och hela tiden ville jag diskutera maten med honom. Men det gjorde vi först i bilen därifrån. Fy vad hemsk den var! Jag insåg att jag blivit riktigt bortskämd med att ha en duktig sambo som lagar mat på fräscha ingredienser! grönsakerna smakade som om dem skurits upp tre dagar innan, legat ute och torkat lite... mackan smakade konstgjort och var torr som tusan. Nachon, som sambon valde, var tydligen ännu värre. Jag kan absolut inte rekomendera deras mat, men det var underbar personal och jättemysigt ställe! Deras fika är säkert helt klart värd att stanna till för, men maten, den kommer vi aldrig att äta igen... men det är också en erfarenhet!
 
 
 
Det var skönt att ge sig av igen och prata mat den resterande vägen till Ramnäs. Det var en underbar resa ändå, trots att maten inte var någon höjdare. Höjdaren var att komma fram till Ramnäs och sambons alla härliga kollegor där, med respektive. Vi respektive hade mys i köket medan dem som jobbade där hade ett litet avslutningsmöte. Det blev mycket bebissnack och snack om graviditeter, så det var riktigt kul! Fem glada tjejer och en fint kök med kaffe, clementiner och pepparkakor...! En bra start på en bra kväll. Men mer om det sen. Nu får vi se om jag lyckas ladda upp det här eller om internet dör igen.
 
Hej Ramnäs och Tersmedenska Herrgården!