När livets väg svänger är det bara att gå vidare

 
Idag, för fyra år sedan, beslutade jag mig för att flytta till USA. Det var inte något beslut som var lätt att ta. Jag var inte rädd att flytta dit, men rädd för allt jag var tvungen att lämna. jag var rädd för att förlora mina vänner, för att något skulle hända med mina djur medan jag var borta, att jag skulle förlora någon familjemedlem. När jag tänker efter är det så jag fungerar. Jag är rädd för att förlora vad jag har, men aldrig rädd att inte nå dit jag sträcker mig. Att misslyckas har jag knappt funderat på, för i mina ögon är det bara ett negativt laddar ord för att ändra sig och välja något annat. Om jag hoppar av skolan, har jag inte misslyckats med att studera, utan valt bort det. Livet är en väg som ibland är brant och svårklättrad, ibland så enkel att vandra. Ibland har man en otrolig utsikt, ibland är man instängd i en trasslig snårskog och vägen framför fötterna svår att se. Idag fyller jag år. Det gör jag varje år på just det här datumet, så det är lätt att minnas vad man gjort just den här dagen åren tidigare. Jag gillar att tänka tillbaka på alla mina födelsedagar, på vad jag gjort och vart jag varit. Det var länge sedan jag slutade vilja fira dem, men jag kommer ihåg dem. Vart i livet jag var just den här dagen ett annat år. Och vart jag ville vara, den här dagen fast i framtiden. Är jag där jag ville vara? Nej. Jag är inte OS-stjärna, jag är inte mamma. Jag är inte arkitekt eller hästägare. Men jag är precis där jag vill vara. Jag är så otroligt lycklig och tacksam över vart jag är och hur jag har det.
 
Jag vet inte vart vägen leder i framtiden, men idag har jag den man jag älskar mest vid min sida. Jag har en allt större hundvalp vid fötterna och en ungkatt i knäet. Jag har två jobb jag trivs med det känns som om jag har ett vägskäl med tusen olika stigar framför mig. Vi får se vart vi väljer att gå, jag och min lilla familj. Det är det fina med att vara vuxen. Man får välja, och jag är lycklig nog att ha en liten familj att vandra med. 
 
Jag önskar dig en trevlig vandring och platåer att vila på mellan uppförsbackarna. En plats att stanna upp på, och se tillbaka. En plats att stanna upp på, och vara stolt över hur långt man har vandrat, hur tufft det än var att komma dit. Och kom ihåg: bara för att du tror dig veta vart andra är när du träffar dem på vägen, vet du ingenting om hur deras väg dit såg ut. 
#1 - - Nenny:

Men icke, serru! Fast du fick för dig att skeden du just haft i tekoppen du stoppade i munnen skulle vara yoghurtfylld och halvt om halvt spottade ut en oönskad tepåse där i sängen på spitalastigur så är jag bannemej ändå här. Och det kommer jag vara så länge du vill ha mig här. ❤️ Jag önskar vi vore iväg på äventyr idag också, men det kommer i sinom tid ;) Hogwarts finns ju typ i London också... Kanske borde man dra dit... Eller kanske eurodisneyland... ❤️ Eller kanske.... Nordnorge. Eller... Tja... Äventyret väntar på oss tills det är dags! Älskar dig! ❤️

Svar: Hahaha jag älskar dig! <3
Annie Stumle