När man haft helg

Vår helg... helt underbar. Sambon överraskade mig med att komma hem redan i fredags, fastän jag inte väntade honom förrän tidigast lördags kväll. Bästa möjliga överaskning! Han och Hollie har inte sett varandar på nästan tre veckor, så det var hur kul som helst att se hennes reaktion... jag var på kontoret och kom hem efter honom. Först såg Hollie hans bil, nosade runt den och vände sig om och stirrade på mig med viftande svans. "Vem är det?" frågade jag henne, och hon körde ner nosen i backen och sprang, fortfarande med viftande svans till ytterdörren där hon otåligt väntade på att jag skulle fippla klart med nycklarna. Sedan rusade hon in, allt ivrigare, med nosen i golvet för att lista ut vart han befann sig. Hans vissling från våningen ovanför fick henne att tvärvända och rusa iväg i full fart uppför trappan. Sedan var det bara full kärleksattack och sambon blev liggandes på golvet med henne en bra stund, brottandes och ömsom kramandes. Det var svårt att säga vem som var lyckligast.
 
Maiko tittade upp, konstaterade att hans Husse var hemma, och sedan var det inte mer med det. Katter alltså...
Så husse kunde tillbringa helgen med oss. Vi åkte, jag, han och Hollie, och gick på två husvisningar. Hollie fick vänta i bilen, men det gör henne inte så mycket bara hon får vara med. 
 
Inget av husen var någonting för oss. Det första var alldeles för stort och för... konstnärligt. Det kändes som om någon lagt ner sin själ där och att röra det med en pensel vore ett helgerån, samtidigt som man vill sätta sin egen prägel på ett hem, om man köper hus. Det andra huset var tvärtom, superlitet och udda, på tok för vanligt för oss. Där fanns ingen plats för konstnärlighet, och rummen på övervåningen var oanvändbara för oss. Men det var kul att se husen, för det gav oss perspektiv. Vi känner att vi vet vad vi letar efter.
Dessutom gav det oss chans att prata med mäklaren från förra huset vi besökte. Det huset var verkligen något för oss, men renoveringsbehovet tillsammans med priset säljarna begär gör det för tillfället omöjligt. Om vi kan få ner priset så är det verkligen ett drömhus för oss, men dem har redan tackat nej till bud som vi anser vettiga för huset i fråga. Så vi avvaktar. Finns huset kvar på marknaden om några månader, så kanske... men tills vidare fortsätter vi leta och drömma. Om ett litet kalkstenshus på landet, med vedeldad spis och trädgård. Kanske några uthus, några fruktträd. Att drömma är mysigt. Och att gå på visningar är roligt.
Vi tänker i alla fall köpa hus i år, vårt mål är innan sommaren, men det kan man ju aldrig veta. Vi sparar varenda krona vi kan, tills dess, och vi håller ögonen öppna. Kommer rätt hus ut på marknanden kommer vi att vara redo, hoppas jag. 
 
Så vår helg gick till husvisningar, städning av huset vi bor i, bortplockning av julpyntet och till efterlängtad tillsammanstid. Och till supergod mat. Ingen helg är fulländad utan riktigt god mat. Sambon gjorde en vegetarisk Tikka Masala som smakade himmelskt. 
Vad gjorde ni i helgen?