När vintern lade sig över Gotland

Jag kan inte förstå att jag bor här. Att det här är mitt hem. Jag och Hollie var på väg till kontoret för första gången sedan jag opererade foten, och jar var tvungen att stanna till på vägen. Det var fem minus och hon huttrade när hon satt modell, min dukiga lilla flicka. Medan sprang hon sig varm och skuttade lyckligt runt i snön. Tvärstannade och stirrade på de där djuren på andra sidan staketet. Jag ropade på henne och motvilligt följde hon med. Runt bland ruinerna, sedan tillbaka och stirrade på fåren igen. Det var vackert. Hennes instinter talade med henne och påpekade att hon skulle göra någonting med dem. Hon tittade på mig som om hon ville veta vad instinkterna ville. Jag kallade in henne och hon kom motvilligt men lydigt med tillbaka till bilen. Stannade en gång och såg sig om. Fåren stirrade tillbaka. Sedan åkte vi till kontoret och solen gick ner. Men känslan av att pulsa genom snön med Hollie vid min sida, den bär jag fortfarande i mitt hjärta. 
Instinkter. <3 
#1 - - Åke:

Så vackra snöbilder från Gotland 😊 Jag har en fd granne (700 m bort) som flyttad ned, men har har bara visat cykel bilder... Fin hund du har 😊 Sista bilden där Hollie sitter mitt i vägen framför allé n underbar 👌

Svar: Aww tack! <3 Haha ja här slipper du cykelbilder, för jag har ännu inte köpt någon cykel... sommarens projekt, kanske!
Annie Stumle