När Annie...

Det här är så svårt! Att gå hemifrån och se två stora, sorgsna ögon stirra på en. Hennes blick ber, nej - tigger - om att få följa med. Hon har som vanligt ingen aning om hur länge jag blir borta, men hon anar att det är ett tag. Hon ser min väska och vill helst knalla med till bilen. Men det får hon inte. Den här gången är det bara jag som åker till fastlandet, som ska sitta på en färja och sedan i en bil när det är stekande hett ute. Hon kommer att ha det bättre hemma, i det svala vardagsrummet hos husse.

Jag är på väg till Jämtland och ska vara där en vecka. Det ska bli skönt och roligt, med släktträff inplanerad. Och så ska vi begrava min förra hund, Lady. Jag och mamma ska sprida hennes aska på den plats där våra andra älskade hundar vilar. Jag förväntar mig både skratt och gråt den här veckan. Mest skratt. Det är så livet ska levas, med plats för både och, men med fokus på det vackra. I alla fall så är det så jag vill leva.