När Annie...

Det är så lugnt och skönt hemma. Netflix går på högvarv och Hollie ligger i köksdörren och tittar ut. Jag pendlar mellan att vara hemma och stöka bland alla lådorna, och att vara på kontoret och stöka bland de digitala filerna. Sambon tar igen sig efter en högintensiv arbetstid och en smärre förkylning. Och Maiko njuter av att ha en famn som står stilla länge nog att lägga sig i. Det känns som om tiden håller andan. Som om allting stannat upp ett ögonblick innan det drar igång igen. Det intensiva, det tuffa. Just i det här ögonblicket är allt så vackert och fridfullt. Lugnet före stormen. Snart drar sambon till fastlandet igen. Snart har jag nästa deadline, nästa resa, nästa bröllop. Men just nu, i det här ögonblicket, är vi här och nu, tillsammans och bara andas in doften av trädgården.

... och ett och annat katthår.