När vägen dit är en del av målet

Är jag begränsad för att jag valt att leva på en ö? Blir livet bättre eller enklare av broar, vägar eller bilar? Självklart blir det enklare. Men är enklare alltid bättre? Blir man verkligen lyckligare av att något är enkelt?
 
Jag hör så ofta klagomål om hur långt det är till Gotland eller hur svårt det är att ta sig hit. När jag bestämde mig för att flytta hit var det många som kommentera beslutet med att det var "begränsande" att bo här. Min farmor klagar på att det är så "svårt att ta sig" till mig. Hon, som aldrig tog sig på egen hand till mig i Göteborg utan alltid blev körd. Som aldrig kom och besökt emig i USA, hon anser att Gotland är besvärligt. Och visst, det är ett moment till att ha i tankarna när man bor på Gotland. Att man måste planera sitt liv efter färjor eller flygplan för att ta sig någonstans kan säkert upplevas som besvärligt. Jag tycker dock det är intressant att samma människor som anser att det är begränsande att planera en resa till Stockholm, IKEA eller Småland via båt elelr flyg, inte anser det ett dugg begränsande att planera sitt liv kring jobb fem dagar i veckan, husdjur eller barn. Eller inte anser det begränsande att ta tåg, buss, bil eller cykel till sitt jobb. Vi sätter alla våra egna begränsningar för vår vardag. Varje dag begränsar vi oss och vårt liv. 
När jag flyttade till USA tänkte jag mycket på det här med hur avstånd begränsar oss. Vi lever dock på 2000-talet, och avstånd är inte alls en begränsning numera, om vi inte väljer att se det på det viset. Annat var det när till exempel farmor var barn, och hennes farbror kommunicerade med sin mor med brev varannan månad. Då resan över tog lång, lång tid, även för ett brev. Men idag är världen bara några timmar bort och enbart din plånbok avgör hur snabbt du tar dig från a till b. Gotland ligger en timme från Stockholm. Jag känner flera människor som veckopendlar eller som rent av pendlar varje dag. Om plånboken inte säger nej, så är Gotland lika nära eller kanske närmare Stockholm än vad Västerås är.
 
 
Jag tar dock inte flyget utan färjan. Jag älskar att åka färja. Den tar mellan 2,5-3 timmar beroende på vilken färja man tar. Närmast är det till Västervik. Argumentet "Men jag har ingen kontroll över (färjan/flyget)" är nog något av det mest knasiga jag hört. Det handlar ju om vana och synsett. Du har ingen verklig kontroll över bilen heller. Du måste åka på de vägarna som finns, och är det vägarbeten eller olyckor så är det. Det finns hastighetsbegränsningar och det finns regler. Du kan stanna och fika på vägen, eller stanna för ett toalettbesök, men det finns resutanger, fika och toaletter på färjan också. Med bil kan du variera vägen, men du kan välja mellan tre kajer om det nu är viktigt med variation. Och på havet är det lika lite (eller mycket) att titta på som det är mitt i utrskogarna när du kör bil. Med färja kan du dessutom se på film, sova eller läsa hela vägen. Lycka till att göra det när du kör bil... tågen går också när dem går. Du kan inte välja, eller be dem vänta. Bussarna kanske väntar en minut om du har tur, men dem går också sina rutter. Dem tar ingen annan väg bara för att du vill titta på något nytt. Det friaste som finns är väl cykeln, men då gäller det att du verkligen har tid. Och vädret kommer att påverka resan gansak rejält. Är det verkligen kontroll vi vill ha? Jag tar hellre bekvämlighet och trygghet före kontroll, när det gäller mina resor. Kontroll vill jag ha över min ekonomi och över min kamera, men resten av livet tar jag som det kommer. Så även resorna.
 
Jag tycker inte att jag är ett dugg begränsad som bor på en ö. För mig som bor här har jag rabatt med färjan, så det behöver inte vara sjukt dyrt att ta mig någonstans. Vill jag ta med mig bilen så går det. Det är bara några veckor på sommaren som jag behöver planera mina resor i förväg. På vintern kan man boka på plats om man nu vill det. Även om man inte bor på en ö, planerar man för det mesta sina resor ändå. Min mamma, som bor i Jämtland, åker inte spontant till Ullared över dagen. Det är för långt och det kopstar pengar. Min pappa, som bor i Göteborg, måste ändå ta hänsyn till sitt schema innan han kastar sig i bilen och åker till sin flickvän i Skåne. Även om han kan komma och gå när han vill, behöver han ändå ta hänsyn till sin ekonomi, till trafiken och som bilförare måste han koncentrera sig på vägen de timmarna han kör. Begränsad är man bara när man själv väljer att vara det, eller när man är fattig. Utan pengar är man lika begränsad mitt i centrala Göteborg, som man är på Gotland. Utan pengar har man inte råd med bensin eller diesel, färja eller tågbiljett oavsett vart man ska. Den minst begränsande platsen att bo på i Sverige är i så fall Hallstahammar, som har gratis kollektivtrafik.
När du känner dig begränsad, tänk på hur vägen dit kunde ha sett ut, om du inte hade körkort. Om du levde för 50 år sedan. Om du inte hade pengar. Om du inte hade telefon eller dator. Då först inser du vart dina gränser egentligen går. 
 
Om man vill någonting, så gör man det oavsett hur svårt eller enkelt det är. Jag tänker istället på hur lyckligt lottad jag är som bor på en plats andra anser begränsad. Jag slipper många turister, som anser det för dyrt eller jobbigt att åka hit. Jag sparar pengar på att inte spontanåka till IKEA eller Ullared för att handla saker jag inte behöver. Allt jag behöver finns på Gotland, eller så kan det skickas hit. Och vill jag åka härifrån, är fastlandet inte längre bort än att jag kan ta mig dit. För mig är det väldigt befriande. Det som begränsar mig mest är min egen lathet, inte färdsätten. Jag älskar att åka färja. Jag älskar att stå på däck och andas den friska luften. Jag älskar att ha med mig fika eller godis, eller unna mig en fika eller mat på båten. Njuta av en tidning, en bok eller få lite jobb avklarat. Att bo på Gotland begränsar mig inte. Det ger mig så otroligt mycket lycka och frid i själen.
 
Vad begränsar dig mest i ditt liv?
#1 - - Dan Brickman:

Jag är begränsad av mitt eget sinne då jag har svårt att göra precis det jag vill och bo där jag vill pga hänsyn till människor som jag älskar. Fast den begränsningen har jag valt själv och jag ser den som tillfällig.

Svar: Det är bra! <3 När man vet vad som begränsar en är det lättare att spränga gränserna! :-D
Annie Brickman