När man börjat röja i vråerna

 
Att rensa. Finns det någonting som är mer frigörande för själen? Att gå igenom gamla minnen och välja vad man vill spara och vad som ska försvinna ur ens liv. Det tar tid att göra sig av med vissa saker. Jag märker att jag är alldeles för nostalgisk med vissa gamla prylar. Bilden ovan till exempel. Översta, genomskinliga lådan innehåller saker jag inte har hjärta att slänga/ge bort. Gamla dagböcker från nrä jag var typ 13 år och så otroligt självgod och naiv. Jag skrev någonstans att jag minsann var vuxen nu och förstod allting (12 år gammal... jag skrattade högt när jag läste dem raderna! Så mycket jag absolut inte visste! Ju äldre man blir ju mer inser man att man aldrig kommer att förstå fullt ut). Lådan innehåller också några berättelser jag skrev som barn och mina äldsta smycken. En glasdeflin från Kålmården, en tun fjärill i metall köpyt på loppis, gamla plastsmycken man fick med leksaker eller i automater... jag har inte hjärta att slänga det, än. 
 
I helgen gjorde vi ett röj, och vi har fortsatt lite nu om kvällarna. Röjt bland gamla lådor. Sambons lådor har stått ouppackade sedan typ 2013. Vi hittade bland annat två trisslotter som blev ogiltiga 2011. Dem slängde vi utan att skrapa. Det vore alltför jobbigt att se en miljonvinst på en sådan lott! Bättre att gå vidare. Det förflutna är borta sedan länge. Men fragment består, i gamla diplom, teckningar, kort och minnessaker. Vi har en hel del kvar att röja i, för att sedan kunna göra i ordning detta rum inför en ny liten människa som ska börja samla minnen.
Jag tyckte att det var lite roligt att visa dessa bilder, från hur det ser ut i gästrummet för närvarande. Blivande barnrummet. Här ska det målas om och göras i ordning. Här inne ska gamla leksaker med våra gamla minnen knyta an till framtiden. Här inne ska nästa generation skratta, gråta och utvecklas. Men först ska här röjas!