När Annie...

 

De senaste dagarna och kvällarna har jag suttit på mitt kontor. Skrivit ut bilder på löpande band på den bärbara datorn medan jag redigerat från den stationära. Hollie har legat vid mina fötter och tyckt att jag varit den tristaste matten i världen. Att vi tog en tvåtimmarspromenad med typ tjugo andra hundar i söndags, eller att vi avslutade dagen med at testa på drag med Gotländska Draghundsklubben vägde inte riktigt upp det hela i hennes ögon... på fredag ska vi köra drag igen, och då ska jag ha kameran med mig. Igår hade jag inte ens telefonen i fickan. Men vi har verkligen hittat en ny sport för Hollie att syssla med!  

 

 

Jag älskar att skriva ut. Det är någonting rogivande med ljudet från skrivaren som matar fram pappret. Doften av bläck och material. Känslan av strukturen under fingrarna. Jag har använt ett nytt papper, ett från Epson som jag verkligen tycker om. Det är matt och mjukt och tar upp färgerna riktigt bra för att vara dubbelsidigt. Jag håller på att printa broschyrer inför helgens Bröllopsmässa. Dock har fyra färgpatroner tagit slut, så vi har beställt nya. Förhoppningsvis kommer dem på torsdag, annars får jag hoppas att 70 exemplar räcker. Man vet ju aldrig med mässor. Det är ju i Visby, och det verkar vara ett ganska okänt ställe, så det kanske inte kommer några alls. Å andra sidan är det i Visby där inga andra bröllopsmässor finns, så det finns risk att varenda gotlänning i bröllopstankar kommer förbi. Jag tror jag fick ut 72 broschyrer innan patronerna sa stopp. Jag hade tänkt skriva ut ca 150. Ena sekunden låter 70 som mycket, i nästa sekund känns det som ingenting.