När Annie...

 

Idag vaknade jag till ett tyst hus med en hund i famnen. Sambon kommer hem sent ikväll, och pappa åkte igår eftermiddag så i morse och i gårkväll var det bara jag och djuren. Det var roligt att ha pappa och hans flickvän här, men det är skönt att återgå till vardagen också. Den här veckan har bestått av att jobba och att äta, med något litet äventyr med pappa och hans tjej varje dag. Jag redigerar och redigerar. Jag har flera bröllop som måste bli klara och jag ligger efter. Det har tadit ovanligt lång tid, med ovanligt många bilder per bröllop och med iverse tekniska struligheter. Men det är okej. För det är roligt. Jag har jätteroligt när jag redigerar. Jag har en ljudbok på och gnager på morötter eller popcorn.

 

Och i veckan var bilen på verkstan och jag fick hundgaller samt motorvärmare inmonterat. Så nu är jag redo för höst. Hollie ville inte hoppa ut ur bilen alls efter att det monterats in. Hon gillade inte buren, men älskar att åka bil. Hon älskar att få följa med. Och nu är det snart helg. Jag ska jobba både med bildredigering och hjälpa några kompisar på deras husbygge. Så det blir en intensiv helg, men jag tror att jag behöver det för att övervinna tröttheten som plågat mig de senaste veckorna. Det tilltagande mörkret, den allt mer kännbara kylan och vetskapen om att jag har tusentals saker att göra får mig att vilja krypa ner i soffan under en varm filt. Men det har jag inte tid med. Och det bästa sätett att bota trötthet, har jag märkt, är genom att lägga in en extra växel!