När man har världens bästa sambo

 
Idag vaknade jag tre på morgonen i migrän. Det var svårt att somna om, men medan himlen ljusnade kunde jag dåsa bort igen. Jag försökte att bortse från att katten och hunden hade brottningsmatch under sängen. Tillslut somnade jag ändå om ändå och vaknade först när sambons andetag blev grunda nog för att Hollie skulle inse att han var på väg att vakna. Då övergav hon katten och kröp upp hos honom (och trampade på mig på vägen dit). När han märkte att jag var vaken mumlade jag bara "huvudvärk" och somnade om igen. När jag vaknade nästa gång stod sovrumsdörren på glänt och han hade hängt för fönstren, åkt och köpt tabletter och kom tillbaka med dem och ett glas vatten.
 
Om min migrän bryter ut, är det väldigt svårt att stoppa den. I USA hade jag superstarka tabletter, men dem tar jag inte nu. Så idag blev jag liggande tills tretiden på dagen, men med så himla fin service. Jag fick soppa serverat i skål i sängen och en mysig hund som låg och gosade med mig större delen av dagen. Den här sambon jag har är så himla fantastisk. Han gör vad han kan när jag mår dåligt, för att få mig att må bättre. Och han lyckas alltid. Klockan närmar sig fyra och jag är nästan människa igen. Tack vare honom den lyckligaste människan på jorden.
 
Och snart ska jag och Hollie även en sväng och handla samt träffa en kompis till henne, så att hon får leka.
Det blir nog ungefär vad jag klarar idag. Förhoppningsvis orkar jag redigera lite ikväll. Men vi får se. 
 
↑