När det är söndag

Idag fyller en av världens finaste människor år. Mammas morbror Yngve. När jag växte upp var morfar inte med i bilden, så det var två andra män som axlade rollen av äldre, stabil man med kärleksfulla leenden som hitade på bus och äventyr med oss och mamma. Den ena var mammas bästa vän och kollega, Ulf, som vi åkte land och rike runt med när de skulle på olika konferenser eller kurser och barn var välkomna. Han hittade på bus och lekar, gav oss presenter när vi fyllde år och var bara där genom alla år av barndom.

Den andre mannen bodde längre bort, och är egentligen min mammas morbror, men vi har alltid kallat honom "Morbror Yngve" ändå även vi yngre. Jag var väl fem eller sex första gången jag träffade honom, och då förstod jag inte ett ord eftersom han pratade jamska. Det tog några dagar innan man som barn anpassat sig, och efter det har det inte varit några problem. En finare människa får man leta med ljus och lykta efter. I stort sett varje år sedan dess har han öppnat sitt hem och hjärta åt oss och vi har trillat in med kompisar, pojkvänner, husdjur, stoj och stim på hans lilla gård i Jämtland. Han lärde oss fiska, tog oss ut i skog och natur oavsett årstid och väder. Vi fick utforska hans snickarbod och han satt med oss medan vi förfinade våra kunskaper i att tälja. Tålmodigt skrattade han åt våra kreativa försök att bygga svärd och yxor av träbitar och renhorn. Han bjöd på de godaste grytor av älgkött och skakade på huvudet åt oss när vi prompt skulle ner och bada i fjällsjön för fjärde gången om dagen trots att det var iskallt i vattnet och våra skrik ekat över bygden de första tre försöken. Alltid med glimten i ögat och ett leende redo. Alltid lika ödmjuk för livet och med så öppet sinne, så långt ifrån den stereotyp av jägare och ungkarl i norrland som media ofta försöker måla upp. Ingen morfar i världen skulle vara bättre än honom, min mormors lillebror. Och idag fyller han 75 år. Han är en av de släktingar jag älskar allra mest och som betydd mest för mig under min uppväxt. En av de som jag fortfarande bryr mig allra mest om och som jag alltid längtar efter att besöka och som jag inte kan få nog av att träffa, som inspirerar mig mest och som jag träffar för att jag verkligen vill och inte för att jag känner att jag borde. 
 
 
Grattis på födelsedagen, älskade Yngve!
 
#1 - - Dan Brickman:

Grattis världens bästa Yngve

#2 - - Karolin:

Grattis Yngve! 💕😘 en go och glad gubbe, alltid med glimten i ögat och så snäll 😘