När Annie...

Så här såg jag ut idag! Jag tog mina magbilder för vecka 29 och passade på att ta lite bilder med kläder också. Alltså, den där magen är overkligt stor när jag ser den på bild. Jag känner mig inte alls stor, så jag blir lika förvånad varje gång jag försöker klämma mig igenom trånga utrymmen och magen tar emot. Jag har gått upp 5,9kg sedan invägningen hos barnmorskan, så kanske sex-sju totalt sedan jag blev gravid, vilket inte alls är särskilt mycket. Idag var ett riktigt "wake up-call" om hur stor jag har blivit. Det var en ny tjej med på gravidsimmet, i vecka 10. Vi tog sällskap till bilarna och hon uttryckte exakt det som jag kände när jag var där första gången (i typ v11) om att hon kände sig så liten när alla andra var så stora. Och jag mindes alla rädslor jag bar på. Om allt som kunde gå fel. Nu känner jag så starka rörelser därinne att jag inte alls oroar mig utan känner nästan att jag känner människan som ligger därinne.

Förresten älskar jag vårt sovrum och hur solljuset faller in där! Nu när det är senvinter och träden inte har löv har vi det vackraste morgonljuset man kan tänka sig, när solen väl är framme. Hela rummet blir varmt gyllene och skenet faller på mitt lilla smyckesbord istället för över sängen, där det bara skulle vara ivägen. Vilka vårkänslor jag får av att se ljuset falla in genom fönstret! jag är så sugen på att skapa och bygga och fixa. Kanske är det "boandet" som satt igång? Det där man säger att gravida känner mot slutet av graviditeten? (Herrejisses, slutet??! Den började ju nyss!)